Uppgivenhet

Ja tänk, då sitter man här igen och skriver. Det hade jag faktiskt inte trott att jag skulle göra, min lust att skriva något har varit, minst sagt, obefintlig senaset månaderna. Men i ren självbevarelsedrift, både för mig och mina närmaste, så måste jag ventliera mina åsikter och till viss del min frustration någon annanstans än att gnälla för de i min direkta omgivning. Jag hade mer eller mindre lagt ner den här bloggen, jag hade dock inte riktigt hjärta att radera den. Vilket jag är glad för nu. Jag kommer dock att ha en lite större spridning på innehållet i mina inlägg nu jämfört med förut (jag vill tro att jag var hyffsat varierad innan också) och mina inlägg kommer kanske att bli en aning mer.....politiska, även om ni inte kommer att se mig propagera för något parti. Dock så kommer väl ett och annat inlägg med kampsportstema att leta sig in, men som sagt så kommer spridningen på inläggen att bli lite större. Jag undrar förresten hur många inlägg på den här bloggen som handlar om att jag inte skrivit på ett tag och att jag lovar att bli bättre på att uppdatera? Det borde vara en ganska stor procent. Nåväl, det sammhälle som vi lever i idag är ett sjukt och ruttet samhälle, i huvudsak styrt av korrupta, makthungriga och maktfullkomliga människor som inte har medborgarnas bästa som första prioritet utan hellre ser till sin egen vinning.

Mer om det senare, nu ska jag gå och lägga mig eftersom min 4 dagar gamla dotter, Sarah, i regel inte tillåter att man ägnar sig åt nattsuddande sådär jätteofta eftersom sömn är en relativ bristvara nuförtiden. Alla småbarnsföräldrar vet vad jag pratar om. Jag har dock haft jättetur eftersom Sarah sover bra om nätterna och jag och min fru har lyckats få hyffsat mycket sömn. För övrigt hade jag gärna sett Iron Maiden spela ikväll.....