Att FRA-människorna inte tröttnar

I denna artikel i dagens Aftonbladet (här finns ursprungsartikel från SvD) kan man läsa att Generaldirektören för FRA, Ingvar Åkesson, försvarar verksamheten som FRA ägnar och har ägnat sig åt genom att ge några diffusa beskrivningar på situationer där FRA:s spaning har klarat upp situationen. Det är dock några saker med artikeln som får mig att fundera lite extra på vad han egentligen argumenterar för, eftersom hans uttalande i syftar till att göra allmänheten lite mer välvilligt inställd till faktumet att personlig integritet endast är ett minne blott när lagen trätt i kraft.
Till att börja med kan man fråga sig varför han väljer att gå ut med informationen. Det är ju inte så att FRA-kritikerna, dvs. de som är kritiska till FRA-lagen (inte till FRA i sig), påstått att signalspaningen skulle vara fullständigt onödig och inte leda till att viss intressant information letar sig fram genom kablarna till FRA. För det är väl ganska självklart att om man övervakar all kommunikation som passerar gränsen (och i princip så är det väl all kommunikation) och om man lyckas bryta eventuella krypteringar och liknande, så kommer man förr eller senare att hitta någonting av intresse. Å andra sidan så skulle man ju kunna förhindra en stor del av de brott som begås om man skulle installera övervakningskameror i alla hem, samla in all vanlig post som skickas för att granska den innan den skickas till mottagaren eller om man opererade in små mikrochip under huden på alla som vistas i landet så att man hela tiden vet var de befinner sig. Ni förstår vad jag menar va? Givetvis så kan man förhindra mycket med tillräckligt stora ingrepp i den personliga integriteten, och det är ju just det debatten handlar om. De som är motståndare till FRA-lagen anser att den inskränkning av den personliga integriteten som sker i och med lagens genomförande är för stort i förhållande till de resultat som den kan tänkas ge. Så att Åkesson kommenterar eventuell effektivitet är ju helt ovidkommande eftersom det ju är integritet som frågan gäller.
Åkesson nämner ju dessutom situationer som utspelats långt innan det blev aktuellt med spaning i kabel. De situationer han beskriver klarades ju upp med hjälp av den gamla varianten av signalspaning. Vill man se riktigt krasst på det hela så har Åkesson endast argumenterat för den gamla varianten av spaning, inte den nya.
Kontentan av det hela är att Regeringens relativa tystnad när det gäller kritiken mot FRA är tragisk samtidigt som jag anser att utspel som dessa är lika delar patetiska och tröttsamma. Hur vore det om man från regeringshåll på ett seriöst sätt försökte bemöta kritiken (vilket ju är svårt då det egentligen inte finns argument som rättfärdigar FRA-lagen), om inte annat bara för att visa lite god vilja och låta väljarna åtminstone tro att de kan påverka i lika stor utsträckning som partipiskan (vilket väl kanske är en föreställning som dog i och med Fredrik Federleys svek i omröstningen)?