Någon som är förvånad?

Du har antagligen sett det överallt, men om du av händelse befunnit dig under en sten de senaste dagarna kan du ju börja med att läsa den här artikeln.

Jag kan inte påstå att jag är förvånad. Tyvärr. Jag önskar verkligen att jag i skrivandes stund befunnit mig i någon form av chocktillstånd över faktumet att Kruth har dopat sig, men så är det inte. Och hur hemskt jag än tycker att det är med doping, så tror jag att det kan vara på sin plats att försöka sätta saker i ett lite annat perspektiv, som kanske till en vis del förklarar, utan att ursäkta. Jag kan tänka mig att det är tufft att försörja sig som proffessionell fighter. För att pengarna ska ramla in gäller det att du vinner. Att du vinner mycket. Och gärna på ett snyggt sätt dessutom. Gör du inte det kan du glömma pengarna och äran. Oavsett hur framgångsrik du är kan du dessutom sannolikt inte räkna med de lukrativa sponsoravtal som de "vanliga" idrottarna har. Medias gunstlingar, du vet. De som tar upp på tok för mycket mediaplats i förhållande till vad de faktiskt presterar och som trots mediokra resultat drar in mängder med pengar. Har du dessutom tillbringat en stor del av din uppväxt i träningslokalen kanske du inte har en raketforskarutbildning eller en hjärnkirurgtjänst att falla tillbaka på när du inte får några matcher. I ett läge när man inser att det kanske är nu eller aldrig, vinna eller försvinna, så kanske längtan efter pengar och ära blir större än kärleken till sporten och då kanske steget till de förbjudna preparaten inte är lika stort. Men å andra sidan, vad vet jag?