Bullshido

En sida som jag varmt kan rekommendera är Bullshido, en sida som ägnar sig åt att avslöja bluffmakare inom kampsportsvärlden. Själv har jag ägnat många timmar åt att läsa om allehanda skumma människor som vill lura av folk deras pengar. Jag såg att min favvoninja, Ashida Kim hade hamnat under luppen och inte klarat sig så värst bra. Ashida låter vem som helst utmana honom förutsatt att man betalar en liten nätt summa på 10000 dollar. När en av grabbarna på Bullshido helt enkelt ordnade fram pengarna och antog utmaningen så drog sig den gamle hedersninjan ur, med en något oklar motivering. All korrespondens och diverse roliga foruminlägg finns att läsa på Bullshidos hemsida. Det som förvånade mig i sammanhanget var väl inte att Ashida Kim skulle klassas som bullshido, det räcker med att se karln röra sig för att man ska förstå att det är fråga om en bedragare, det som förvånade mig var att han fortfarande, år 2007, långt efter allt vad ninjaboomar heter, fortfarande lyckas lura folk. I dagens IT-samhälle borde det väl vara en självklarhet att man googlar sin instruktör för att se vad det är för en filur som vill åt mina hårt införtjänade pengar, och i Ashida Kims fall så borde en googling inte vara något positivt, det borde snarare resultera i att folk inser vilken bluff han är. Det är väl tur att Ashida Kim inte förstår svenska, då kanske jag hade hamnat på hans Shit-list, en lista där man hamnar om man uttrycker tvivel för något som den store mästaren säger eller gör, och om det ville sig riktig illa så kanske han hade skickat några av sina ninjas efter mig, hemska tanke. Fast det är klart, om de är av samma kaliber som the Big Boss så kan jag nog sussa gott ändå, jag kanske t.om. skulle översätta den här texten och mejla till honom för att få lite extra spänning i tillvaron.

205 dan,

Jag måste verkligen säga att vissa av personerna på kampsport.se har ganska bra fantasi när det gäller att komma på underhållande trådar. I den här tråden försöker de se vilka personer som sammanlagt innehar flest antal dan-grader. I skrivande stund så är det Proffesor Taxiarhis Karalis som leder med 205 grader. På en hedrande andraplats kommer Soke Jack Sandlin med sina 126 grader. Sandlin verkar ju dessutom ha skapat sitt eget system, vilket han helt enkelt (naturligtvis, det skulle jag också göra om jag skapade ett eget system) döpt efter sig själv, dvs. Sandlin-Ryu. Nu väntar jag på att någon ska skapa en Svensson-Ryu eller en Johansson-Ryu, det vore ju hur coolt som helst. Det är på något sätt ganska sorgligt med människor som intalar sig själva att deras kompetens ökar i förhållande till hur många dan-grader som de ger sig själva alternativt får av någon kompis som de i sin tur ger ett antal grader tillbaka. För inte är det väl någon som på allvar tror att Mr. Sandlin, trots alla sina 126 dan-grader, är ett uns mer kompetent än några av de personer som "endast" innehar 10 dan i en stil som de, inte sällan, ägnat decennier åt att träna?
I USA tror jag inte att det är något nytt, men att det även förekommer på våra nordiska breddgrader är väldigt tråkigt, och även om jag inte ska namnge några personer eller stilar så verkar ju skåne attrahera ett ganska stort antal av dem.

Livstecken

Det har blivit långt mellan inläggen, jag har inte haft någon vidare inspiration att skriva, men den börjar återkomma så smått. Med lite tur så kanske jag skriver något senare ikväll.

Glad Påsk

Efter att tränat mitt första Kalipass på ett par månader så känns mina underarmar minst sagt möra. Men det är inte ett tecken på för hård träning, istället tyder det endast på att jag tränat för lite Kali sista tiden, så smärtan är på sätt och vis bitterljuv. i tisdags åkte jag på rätt så duktigt med stryk när vi tränade en drill som kallas för Hubud, med viss reservation för stavningen. Det fina i kråksången är dock att jag verkligen fick upp ögonen för vilken suverän övning Hubud är.
I morgon natt är det dags, då avgörs det om Georges St. Pierre lyckas behålla sitt UFC bälte eller om Matt Serra ska lyckas med den bedrift som Travis Lutter inte lyckades med i sin viktklass, att förvalta den chans som vinnaren av The Ultimate Fighter 4 fick i och med vinsten. Jag tror att GSP går segrande ur matchen, men man ska inte underskatta Serra, han har ett ruskigt groundgame. Det intryck som jag fått av honom är dock att han kan ha lite svårt att komma till avslut, alla hans matcher i TUF 4 vanna han på domslut. Vilken förmåga GSP har att avsluta matcher råder det dock inget tvivel om, se bara hur han gjorde slut på Matt Hughes. Kvällens main event är dock kanske inte den match som kan bli kvällens största rysare, matchen mellan Josh Koschek och Diego Sanchez har verkligen all potential att bli en match av sällan skådat slag. Av någon anledning så har jag aldrig riktigt gillat Josh Koschek, och därför hoppas jag att Diego Sanchez gör processen kort med honom, men eftersom MMA är en sport där vad som helst kan hända så är utgången i någon av de två mathcerna långt ifrån självklar.
Alltid när det är dags för en stor gala är det lika tråkigt att konstatera att vi i Europa inte har någon bra möjlighet att få uppleva matcherna i direktsändning. Därför uppmanar jag återigen alla TV-bolag att försöka få till stånd ett avtal med MMA-arrangörerna, det kommer garanterat att betala sig då jag kan tänka mig att ett sådant bolag helt plötsligt skulle få en stor skara nya kunder med fightintresse.
Till sist så vill jag passa på att önska en glad påsk.

Paralleller

Jag gjorde en sökning på Knuff.se på ordet Manowar. Efter att ha surfat runt på ett antal bloggar så har jag uppfattningen att det är många som har hängt upp sig på de bilder när de poserar med inoljade bringor, klädda i djurhudar och andra fantasydoftande attiraljer, ungefär som på bilden nedan.



Ingen kan ju ta Manowar på allvar, det är ju liksom det som är charmen med det hela, att man inte riktigt vet om de själva gör det eller om de bara driver med hela grejen (tyvärr så misstänker jag att de inte gör det, utan att de faktiskt tar sig själva på allvar), och till deras försvar ska det väl tilläggas att bilder som den ovan är tagna under tidigt 1980-tal, då världen och musikscenen såg lite annorlunda ut, idag har de nog lite mer konventionellt hårdrocksmode. Det jag inte förstår är hur man kan dissa Manowar på grund av deras kläder, om man samtidigt tycker att de lika inoljade skådisarna i den bioaktuella filmen 300 på något sätt skulle vara ett dugg bättre. I mina ögon är skillnaden i princip obefintlig, med skillnaden att killarna i Manowar faktiskt är duktiga musiker, skådespelarinsatserna i 300 är väl knappast något som kommer att kommas ihåg som kvalitetsskådespeleri direkt. Det jag vill ha sagt att det fjanteri som omgärdar det tidiga Manowar är precis samma sak som det som många idag hyllar i 300. Ska man dissa det ena bör man rimligen dissa det andra. Och därmed basta.

Death to false metal!!!!

Det är nästan så att jag skäms för att erkännna det, men jag är ett ganska stort fan av "Conan-barbaren"-rockarna Manowar. Jag har alltid varit svag för deras pompösa och uppblåsta metal, trots att den verkar vara helt befriad från allt vad självdistans heter, vilket ju aldrig är ett sundhetstecken. Band som tar sig själv på för stort allvar finns det tyvärr alltför många av och Manowar är ett av dem, men i deras fall är det mest charmigt. Till min stora lycka är de tillbaka med sin första riktiga studioskiva på nästan 5 år, och mina förväntningar är skyhöga.
Nu kanske vän av ordning undrar vad detta inlägg har med kampsport att göra? Svaret är faktiskt att det egentligen inte har ett förbannade dugg med kampsport att göra men att jag ändå måste få skriva några rader om den lycka jag känner när jag precis har upptäckt att manowar har släppt en ny skiva. Vid närmare eftertanke så får jag nog ändra mig, den anknytning till kampsport som det här inlägget kan tänkas ha får väl då möjligen vara att Manowars "warriors of the world united" sannolikt är den sång som jag skulle välja att ha som "ingångslåt" om jag någonsin skulle välja att ställa upp i en tävling.

DEATH TO FALSE METAL!!!!

Nostalgitripp

När jag flyttade hemifrån så lämnade jag kvar några (ganska många) lådor med diverse onödigt bråte i. Eftersom jag under hela min studenttid bott i korridorsrum eller inneboende så har lådorna fått stå kvar i förråden. I går så påbörjade jag det, oväntat roliga, arbetet med att gå igenom dessa lådor för att avgöra vad som ska vara kvar och vad som obönhörligen ska åka i den soppåse som jag misstänker kommer att vara ganska så välfyld när min rensning är över. Till min stora glädje hittade jag ett ganska stort antal gamla nummer av tidningen Fighter. Jag håller för tillfället på att bläddra igenom dem, och min tanke är att jag ska försöka skriva en del om det jag läser i dem eftersom jag misstänker att det är fler än jag som läst fighter ganska länge och som kan få sig en liten nostalgitripp av det.