Träningsläger

Jag försöker åka på träningsläger så ofta jag bara kan. Jag gillar känslan på vägen till träningen, när jag vet att jag har många timmars träning framför mig, och att jag förhoppningsvis kommer att lära mig nya saker, eller åtminstone få nya infallsvinklar på gamla saker. Det är ju inte heller alltför ofta som möjligheten att träna för toppinstruktörer i diverse stilar uppenbarar sig. Många av mina bästa träningsminnen kommer från olika läger jag har deltagit på, och känslan att få vara Uke åt Willem "Uncle Bill" de Thouars är något varken jag eller mina skenben aldrig kommer att glömma (förutsatt att jag klarar mig från att bli senildement). Eller känslan när Guro Steve Lefebvre utsåg mig till testdocka för ett stort antal väldigt smärtsamma stickgrapplingtekniker. Steve hade i alla fall den goda smaken att under seminariets andra dag skona min blåslagna högerarm för att istället ge sig på den vänstra. När jag läser det jag precis har skrivit verkar det inte bättre än att jag har nån liten masochistisk läggning som ligger dold i min personlighet. Jag tror dock att många av er som läser faktiskt kan relatera till den lycka som man faktiskt kan känna när man under en träning får någon form av aha-upplevelse (jag vet inte om jag vill kalla det för upplysning, men vid närmare eftertanke så.....) som gör att man ser saker på ett sätt som man kanske inte tänkt på förut. Ofta kanske denna insikt kommrer långt efter, men helt plötlsligt kanske tanken kommer, den tanke som gör allting så enkelt och självklart. Nä, nu känner jag att det börjar bli lite väl mycket flum över den här texten. Det jag vill ha sagt är att det är kul, bra och nyttigt med träningläger. Dessutom lär man ofta känna massa nya sköna människor som ofta blir vänner för livet. Tyvärr så har det varit väldigt tunsått med träningsläger för min del det sista året, men när jag såg reklam för viking camp 2007, som anordnas av KENPO självförsvarsstudio, som i år får besök av ett antal prominenta FMA-profiler så kände jag att jag verkligen ska försöka komma iväg på detta. Så om du är i Norrköpingstrakten 27-29 april så tycker jag att du ska försöka ta dig tid att gå på detta arrangemang. För min egen del så räcker det att få möjlighet att träna för Suro Emanuel Hart, en av de högst graderade utövarna inom Inayan Escrima. Jag har ju tidigare haft glädjen att få träna för Jon C Ward, en annan instruktör inom Inayan Escrima, och det gav definitivt mersmak. Eftersom jag dessutom kommer att ha tillfälle att träna för Jon på IKAEFs summercamp i Tyskland så kan Norrköping bli en suverän uppvärmning.