MMA vs. TMA

Under senare tid när jag följt diskussionen på ett antal svenska kampsportsforum så har det ofta väldigt starkt uttryckts kritik mot stilar som påstår sig ägna sig åt självförsvarsträning. Kritiken, som då ofta kommer från MMA-håll, sträcker sig från saklig kritik som att det faktiskt är väldigt svårt att lära ut självförsvar till mer osakliga tankegångar, som t.ex. att en stil är helt värdelös eftersom den inte funkar i buren/ringen. Till och med Fighters krönikör Andreas Bruzelius yttryckte ganska osaklig och inte helt logisk kritik mot TMA i senaste utgåvan.
Hur ser DU på den eventuella konflikten mellan de moderna stilarna som ofta menar att "pjamasstilarna" ofta mer eller mindre är bluff? Hör gärna av dig till mig med din syn på saken.

När jag ändå är inne på ämnet kampsportstidningar så kan jag med glädje konstatera att både Fighter och Fightlife har förbättrat sin kvalitét ganska rejält. Förut var båda tidningarna, enligt mig, fyllda med alltför mycket innehåll som inte relaterade till det som jag ville läsa om i de båda tidningarna, artiklar rörande kampsport och träning. Ofta var tidningarna, framför allt Fightlife som alltid befunnit sig ett steg efter Fighter i kvalitet, istället fyllda med recensioner på halvårsgamla tv-spel, undermåliga musik- och filmrecensioner (Hong Kong rullar ÄR överskattade, och vajereffekter är töntiga) med en tydlig hellre-än-bra-stämpel och skitnödiga kvasimacho repotage till synes helt utan relation till fightvärlden. På senare tid tycker jag dock att de båda tidningarna har bättrat sig och givit oss mer av det vi vill ha: Träning, fighting och alla härliga personligheter som figurerar i kampsportsvärlden. Bra jobbat, mer av den varan.

Till sist vill jag ge en länk till en sida som beskriver en träningsmetod som kallas för tabata-intervall, och som sägs vara ruskigt jobbig men samtidigt väldigt tidseffektiv. Korrekt utförd tar övningen bara 4 minuter plus uppvärmning och nedvarvning. Säg inte att jag inte varnade dig....