Yngwie är tydligen gud.....

I alla fall om man ska tro den här videon. Själv ställer jag mig väl lite smått tvekande även om jag tror att herr Malmsteen själv nog inte har så långt till den slutsatsen. Vilket ju faktiskt är en av de detaljer som gör den här videon så otroligt rolig.

Frustrerande bilproblem och en massa annat

På grund av bilproblem missade jag mitt första MMA-pass för terminen. Nåja, idag var bara en bonus, så även om det för stunden är frustrerande, jag hade dessutom laddat med att se finalen i såpan The Ultimate Fighter 4: The Comeback, så hinner jag ta igen det i veckan istället. Jag får straffa mig själv extra hårt ikväll på gymmet istället.
Jag håller på att jobba på en liten skrift om stilblandningens vara eller inte vara. Det är en diskussion på Kampsport.se som har fått mig att skriva ner mina synpunkter i ämnet. Jag hoppas kunna bli klar med den i natt, den som lever får se. Som vanligt efterlyser jag feedback från er läsare. Jag vill ha allt från nyheter till önskemål om vad jag ska skriva om.
I mitt förra inlägg nämnde jag om IKAEFs sommarläger i Radevormwald som går av stapeln 22-29 Juli. För den som bokar i tid finns det fina rabatter. För den som är intresserad finns det mer info här.
Ikväll inträffar en smått historisk händelse då det för första gången sedan 1969 arrangeras en svensk proffsboxningsgala i Sverige. Även om reglerna är ändrade och att det mer är fråga om proffsboxning light, som en skribent i expressen uttryckte det, så är det bättre än inget och trots min ovilja att blanda in engelska termer i svenska så är min spontana reaktion att vilja skrika: IN YOUR FACE, RINGHOLM!!!!
Åsa Sandell ska gå match och det är väl lite av en ödesmatch för henne, frågan är vad som händer om hon förlorar? I den här artikeln i dagens expressen passar Paolo Roberto på att kasta lite skit på Sandell, och jag kan i ärlighetens namn inte avgöra om skitkastandet är befogat eller inte. Men en sak vet jag, och det är att Paolos egna meriter inte smäller så där jättehögt, och hade han haft en ordsvada i samma klass som hans boxning höll är det väl ganska tveksamt om någon idag ens hade vetat vem Paolo Roberto var. Enligt mig gjorde Paolo mer skada än nytta när den nya kampsportslagen debatterades. Det är dock min bestämda åsikt att alla som går upp i ringen är värda respekt, oavsett om de vinner eller inte, så ta inte mitt eventuella Paolobashande på allt för stort allvar. Under mitt första år på Juristprogrammet hade vi ett uttryck: Att göra en Paolo. Det innebar att göra något, oavsett hur korkat det än var, bara för att väcka debatt och få uppmärksamhet. Så kom inte och säg att jag inte har lite respekt för Paolo.
Galan sänds på TV4 Plus (måste väl vara första gången den kanalen visar något sevärt och som inte vänder sig till gruppen "nyblivna mödrar som inte kan få nog av massa jobbiga b- och c- kändisföredettingar som diskuterar sina förbannade ungar som ingen bryr sig om") kl 20.00 ikväll.

Jeff Espinous i Trollhättan

Söndagen den 21 Januari besökte den eminente Punong Guro Jeff Espinous Kampsportscentrum i Trollhättan för att hålla i ett tre timmar långt (eller kanske borde det stå tre timmar kort, för timmarna gick verkligen fort) miniseminarium. Jeff är en av världens främsta instruktörer inom FMA och är bl.a. tillsammans med Punong Guro Johan Skålberg grundare av systemet Kali Sikaran. Här kan du se några av Jeffs meriter. Ett tjugotal förväntansfulla personer hade samlats för att ta del av Jeffs undervisning, vilken inte helt lätt låter sig beskrivas utan snarare är något som ska upplevas, men en blandning av otroligt stora kunskaper och elaka tekniker kryddat med mycket (sjuk) humor och glädje är vad som brukar känneteckna träning med Jeff.
Eftersom kunskapsnivån bland deltagarna varierade (vissa personer hade bara några enstaka pass bakom sig, snacka om att få en bra början på sin träning) delades gruppen den första delen av seminariet. Vissa personer skulle dessutom gradera sig.
Jeff inledde seminariets första del med att lära ut daga, dvs. kniv och beroende på grupptillhörighet varierade svårighetsnivån på undervisningen, men gemensamt för de båda gruppernas träning var att materialet som lärdes ut, som alltid när det är Jeff som instruerar, var av mycket hög kvalitet.
Efter en kort rast slogs de båda grupperna ihop och även de som utfört graderingstester anslöt sig. Den andra delen av seminariet innehöll både Kadena de Mano, Panatukan och Single-stick. Dessa delar vävdes sedan samman i en drill som tydligt illustrerade det samband som finns mellan beväpnad och obeväpnad kamp och som betonas väldigt starkt inom de filippinska stilarna.
Att träna för Jeff ska, som jag skrev ovan, helst upplevas, och jag kan ju bara tala för mig själv, men jag är helt övertygad om att alla som deltog på söndagens träning var otroligt nöjda. Själv ser jag oerhört mycket fram emot IKAEFs sommarläger i Tyskland, och mina förväntningar minskade ju inte direkt efter söndagens träning. 22-29 Juli är Radevormwald i Tyskland stället där man bör vara om man gillar FMA.
De personer som genomförde graderingar klarade sig, så jag får passa på att rikta ett grattis till dem.
Jag får även passa på att rikta ett stort tack till Heikki Martikainen, huvudinstruktör på Kampsportscentrum i Trollhättan, för att han verkligen anstränger sig att bjuda in instruktörer av världsklass till klubben. Vid det här laget har, förutom Jeff, även Grandmaster Ernesto Presas, Lars Wallin, Martin Holm och Marko Ervasti gästat klubben (samt möjligen någon instruktör som jag glömt att nämna här).

Seminare med Jeff Espinous

I dag hade jag nöjet att få träna några timmar för Punong Guro Jeff Espinous. När det gäller Jeffs träning så håller den alltid högsta klass, och dagens träning var inget undantag. Imorgon (eller rättare sagt, senare idag) kommer jag att utförligare återge träningen.

Skitga jobb och knivförsvar

Trivs du med ditt jobb? Eller är ångesten över den förestående arbetsveckan det enda du kan tänka på när helgen börjar lida mot sitt slut? Något som kanske kan pigga upp är programmet "Dirty Jobs", som sänds måndagar kl 20.00 på Discovery Channel, där programmledaren Mike Rowe får prova på upphetsande yrken som kloakinspektör, grisfarmare, sophämtare i Chinatown och kycklingkönsbestämmare(?!?). Nu söker man efter Sveriges skitigaste jobb, så är det så att du jobbar med något som du tror kan vara Sveriges skitigaste jobb, är det bara att gå in på denna sida och fylla i anmälan till programmet. Som tröst till den stackare som faktiskt har det skitigaste jobbet i Sverige väntar resepresentkort i potten.

Tidigare ikväll råkade jag av en händelse få in Trollhättans lokalteve, där man visade någon form av karateuppvisning från en förmodat lokal karateklubb. Jag har ju tidigare konstaterat att jag absolut inte på något sätt vill nedvärdera någon kampkost och vissa delar av uppvisningen var ganska bra. Men några minuter in i det hela så demonstrerade man något som man hävdade var försvar mot kniv. Om jag ska beskriva det i så positiva ordalag som jag bara kan så kan jag säga så här: de kommer att få sig en obehaglig överaskning den dag de försöker omsätta sina kunskaper i praktiken, något som de förhoppningsvis aldrig kommer att behöva göra. Ofta lämnade man luckor i sitt försvar och man var på tok för orörlig i förhållande till kniven, vilket är ett fel som många stilar har. Man räknar med att man ska kunna blockera eller passera kniven med ett minimalt förflyttande av kroppen, något som är väldigt svårt och ännu mer riskabelt. I kombination med att man dessutom inte vet hur man offensift använder kniven är det väldigt ofta som de "traditionella" självförsvarsstilarna har ett knivförsvar som ligger väldigt långt från verkligheten.
Eftersom vi inom de filippinska arterna (FMA) ägnar en ganska stor del av vår träning åt knivhantering i olika former så är knivförsvar lite av en hjärtefråga för många utövare av FMA. Om jag kort ska beskriva den princip som jag upplever att mina instruktörer har betonat mest när det gäller obeväpnat försvar mot kniv är det ordet skadebegränsning som mest betonats. Om du är obeväpnad och måste försvara dig mot en knivbeväpnad angripare är det VÄLDIGT sannolikt att du på ett och antagligen även annat sätt kommer att bli skuren, så det gäller att kunna begränsa dessa skador. T.ex. så är det bättre att du blir skuren i armen när du försöker försvara dig än att du får ett hugg i en vital kroppsdel. Jag kan varmt rekommendera Punong Guro Johans Skålbergs kurs Basic Knife Defense, som på ett effektivt och snabbt sätt lär dig ett koncept för att kunna begränsa det elände som kan bli följden av ett knivangrepp. Kursen resulterar även i insikten att ju mer man lär sig, desto mer inser man hur lite man efentligen kan och hur mycket som kan/kommer gå fel vid ett angrepp, och när det gäller knivhantering är övermod antagligen det värsta man kan drabbas av.

Jag kommer att återkomma till mina tankar och erfarenheter kring knivhantering.

Stilbashing.....

är något som jag inte tänker ägna mig åt i nån större utsträckning här. Men i den här tråden på forumet kampsport.se har det förekommit vissa tendenser till ovan nämnda verksamhet, och även om jag inte själv tänker delta aktivt kan jag inte sticka under stol med att det faktiskt är ganska roligt att läsa om vilka filurer som figurerar i kampsportsvärlden, speicellt eftersom jag själv har ett förflutet inom en av de stilar som det bashas mest på, även om det endast rör sig om några månaders träning. Jag kan varmt rekommendera lite tidsdödande där, garanterat rolig läsning, speciellt från de personer som försvarar sin stil intill döden (förhoppningsvis endast bildligt talat, men man vet aldrig).

Jag har precis genomlidit det spektakel som Klubben för Inbördes Beundran....eller förlåt, jag menar Idrottsgalan utgör. Inte för att jag på något sätt vill nedvärdera vissa av våra idrottstjärnor, men faktum är att även om de tränar ganska hårt så glider de på en räkmacka igenom livet. Att endast behöva bry sig om att träna, äta och sova samtidigt som pengarna ramlar in tack vare statliga bidrag och sponsoravtal är nog en ganksa bekväm tillvaro. Det är ju inte så att de blir fattiga på att utöva sin idrott. De riktiga stjärnorna är ju de utövare som, trots att de måste sköta sin försörjning på sidan om, presterar resultat i värdsklass.

När jag ändå är inne på Idrottsgalan så är det för det första en skam att inte någon kampsportare nominerats i någon kategori (såvitt jag vet, men jag orkade å andra sidan inte se hela skiten). För det andra så vore det ganska häftigt med en Kampsportsgala där alla fighters som presterat under det gågna året fick sin beskärda del av glitter, glamour och priser. En kolumnist i senaste numret av Fighter hade i sin kolumn sin egna lilla prisutelning, men det vore häftigt med en gala i större format. Om jag har tid så ska jag själv skriva ihop en sådan och lägga ut här.

Påskägg

Jag är inte bara en kampsportsnörd av grova mått, jag är även kraftigt beroende av World of Warcraft (WoW) i synnerhet och tv- och datorspel i allmänhet. En ganska vanlig detalj i spel är att utvecklaren väljer att lägga in diverse skämt och referenser i spelet, s.k. eastereggs, vilket översatt till svenska helt enkelt blir påskägg. I WoW finns det tonvis med påskägg, och ett av de skönaste är helt klart att det finns en vapentränare vid namn Sayoc, som givetvis syftar till Chris Sayoc, grundare av Sayoc Kali. Vilka vapen lär då denne Sayoc (i WoW alltså, inte den riktige) ut? För att referensen ska vara komplett är givetvis dolk ett av dem eftersom Sayoc Kali till stor del är baserat på användandet av kniv/dolk.Härär en bild på Sayoc och för den intresserade så finns det en lista på påskägg i WoW här.