Long time no see

Ojojoj vad tiden går. Att det är nästan tre månader sen jag skrev. Jag har under hösten koncentrerat mig på att göra en tenta i skatterätt som jag släpat med i fyra år. Jag känte att det var dags att göra ett försök, vilket, i ärlighetens namn, kändes ganska tufft eftersom min "inriktning", dvs. de fördjupningskurser jag läst, har varit straff- och polisrätt. Men med skatterätten avklarad så ska jag nog kunna hitta lite tid till att skriva ett inlägg då och då. Inatt kl 03.55 gäller det att ha ställt klockan, då direktsänder TV4 Sport UFC 79: Nemesis. Vem kunde för ett år sedan tro att vi skulle kunna se direktsänd MMA på en svensk tv-kanal? För oss fightingfans måste det ju lätt vara årets tv-händelse att TV4 Sport har börjat sända så, med svenska mått mätt, mycket MMA som man faktiskt gör.

Bah....

När jag för en gångs skull hade möjlighet att få träna för ett svartbälte i BJJ, så lyckades jag under Thaiboxningspasset igår med bedriften att bli knäad på mitt knä, vilket resulterade i att jag idag mest haltat runt i lägenheten och svurit. Som plåster på såren hinner jag träna två gånger på Torsdag.
Idag kunde jag inte motstå grupptrycket, jag skaffade mig ett konto på Facebook (nej, jag tänker inte länka dit), något som i princip resten av Sverige redan verkat ha gjort. Så nu kommer jag att hänga där då och då, det är bara att adda mig. Det är ju helt sjukt hur många människor som reggat sig där, och hur många roliga grupper det finns. Det är nästan så jag skäms över hur fjortisaktig jag känner mig när jag sitter och klickar runt, skickar meddelanden och tramsar mig i största allmänhet. Orsakerna till att jag inte uppdaterat så flitigt här heter skatterätt och jobb, och är två onda ting som jag tyvärr måste genomlida.

Någon som är förvånad?

Du har antagligen sett det överallt, men om du av händelse befunnit dig under en sten de senaste dagarna kan du ju börja med att läsa den här artikeln.

Jag kan inte påstå att jag är förvånad. Tyvärr. Jag önskar verkligen att jag i skrivandes stund befunnit mig i någon form av chocktillstånd över faktumet att Kruth har dopat sig, men så är det inte. Och hur hemskt jag än tycker att det är med doping, så tror jag att det kan vara på sin plats att försöka sätta saker i ett lite annat perspektiv, som kanske till en vis del förklarar, utan att ursäkta. Jag kan tänka mig att det är tufft att försörja sig som proffessionell fighter. För att pengarna ska ramla in gäller det att du vinner. Att du vinner mycket. Och gärna på ett snyggt sätt dessutom. Gör du inte det kan du glömma pengarna och äran. Oavsett hur framgångsrik du är kan du dessutom sannolikt inte räkna med de lukrativa sponsoravtal som de "vanliga" idrottarna har. Medias gunstlingar, du vet. De som tar upp på tok för mycket mediaplats i förhållande till vad de faktiskt presterar och som trots mediokra resultat drar in mängder med pengar. Har du dessutom tillbringat en stor del av din uppväxt i träningslokalen kanske du inte har en raketforskarutbildning eller en hjärnkirurgtjänst att falla tillbaka på när du inte får några matcher. I ett läge när man inser att det kanske är nu eller aldrig, vinna eller försvinna, så kanske längtan efter pengar och ära blir större än kärleken till sporten och då kanske steget till de förbjudna preparaten inte är lika stort. Men å andra sidan, vad vet jag?

Jag är orolig för den uppväxande generationen.

Saxat från warpdrive.se:

dagens avsnitt av krambjörnarna var helt efterblivet
förutom att hela programmet verkar uppkommit under nån sjuk knarkvision (de bor ju i det "magiska landet i det blå")
så brister det ibland i logiken
iaf de ska alltid moralisera
så de tre krambjörnarna hade lovat att baka kakor med farmor
men så blir de kidnappade av en jävla tokhäxa som förvandlar dem till grönsaker
farmor räddar dem dock genom att skjuta hjärtan från magen och paralysera häxan
men sen så är dem typ ledsna
för de hade ju brutit sitt löfte att baka kakor med farmor
och farmor typ "ja man ska inte lova vad man inte kan hålla"
"det ska vi komma ihåg" säger de och ser oändligt skamsna ut
ALLTSÅ
att bli kidnappad av en jävla psykopat som förvandlar dig till en grönsak är enligt mig en helt fullgod anledning att utebli till kakbakning med farmor
den där rosa krambjörnen var jävla cynisk också
var typ på tivoli och så fanns det en trollkarl som påstod att han kan trolla bort vem han ville
"men det är faktiskt vetenskapligt omöjlig" säger rosa björn
VETENSKAPLIGT OMÖJLIGT
du är en talande jävla NALLEBJÖRN med en farmor som skjuter HJÄRTAN UR MAGEN och ni bor fan i ett jävla regnbågsland i HIMMELEN


Jag tror att mina barn aldrig ska få se på barnprogram , det blir UFC och videovåld på en gång.

Reklampaus

Jag skulle definitivt kunna vänja mig vid att se direktsänt UFC. Det har varit bra tryck i matcherna än så länge, och Paolo är ingen fullständig katastrof som kommentator även om jag hellre hade haft de "riktiga" kommentatorerna. Nåja, man kan ju inte få allt här i världen.

Eh.....va?!?

Saxad beskrivning av UFC från TV4:s hemsida, med mina markeringar:

UFC anordnar tävlingar inom MMA, mixed martial arts. Det är en intensiv och strategisk sport där utövarna använder sig av en stor variation kampsporter, bland annat karate, judo, jiu-jitsu, boxning, taekwondo och brottning.


Hm.....what´s wrong with this picture? När var det senast som Tae Kwon Do lyckades hävda sig i UFC? Nä, jag tänkte väl det. Man kan ju fråga sig om programinköparen på TV4 överhuvudtaget har kollat på UFC eller annan MMA. Nä, TV4, få någon som är insatt i MMA att beskriva sporten istället, nu när ni ändå har gjort allt annat rätt och faktiskt ska sända MMA.

Men snälla nån......

När jag surfade in på Fighter Magazines hemsida idag så möttes jag av denna "nyhet", som man inte vet om man ska ta på allvar eller inte. Jag hoppas givetvis att det är på fullaste allvar, det vore ju hur roligt som helst med ett par uppretade Shaolinmunkar som kräver en kollektiv ursäkt från i princip hela internetvärlden. Hörde jag nån som sa www.Bullshido.com?

Till stöd för yttrandefriheten.....

Som en blixt från klar himmel....

Jag vet inte vad som hände. Om det var så att det var jag som inte följde med i mediaflödet ordentligt eller vad, men helt plötsligt så har TV 4, den kanal som enligt min mening i princip inte visat annat än total dynga under sina 15 år av eterförpestande (man ska inte önska att det går illa för folk, men om jag aldrig mer under min livstid behövde se, höra eller på något annat sätt bli påmind om alla Idol-idioter-mediahoror-kändiswannabees som har figurerat i den kanalen så skulle lyckan vara näst intill total), beslutat sig för att deras sportkanal TV 4 Sport ska börja visa MMA, och inte vilken MMA som helst, de kommer att direktsända UFC 75. Och som grädde på moset har de flesta Kabeltv-distributörer ersatt Eurosport med TV 4 Sport, vilket innebär att de flesta kommer att kunna avnjuta denna gala. Tydligen så ska Paolo Roberto kommentera, och även om jag inte är nån jättefan av honom så ska det bli intressant att lyssna till honom, den som hörde honom referera boxningen under OS i Athen 2004 lär väl inte i första taget glömma hur exalterad han blev. Vissa personer gnäller kanske över att de inte får se de oändliga repriser av K1 Max som Eurosport visar, själv är jag bara glad över att slippa se en K1 gala för 25 gången i ordningen, och all ära till Jörgen Kruth som fighter, men nån vidare svada i kommentatorsbåset har han inte. Förutom direktsändningen av UFC 75 sänder TV 4 Sport IFL två gånger per dag (eller natt rättare sagt) och ett avsnitt av dokusåpan The Ultimate Fighters första säsong. Om de två sändningarna är identiska eller om det är två olika avsnitt per natt vet jag inte, jag har inte hunnit kolla ännu, men har du inte avnjutit den, i mitt tycke enda dokusåpan som faktiskt har ett existensberättigande, nämnligen TUF så finns det ett gyllene tillfälle att räta till det misstaget nu.

Kunskaper om nödvärn?

Jag satt förut och läste igenom Svenska Budo- och Kampsportsförbundets stadgar. I elfte kapitlets tredje punkt lyder sista stycket:

Det åligger instruktörer och ledare, som undervisar i självförsvar att informera om gällande rätt till nödvärn enligt brottsbalken.

Hur många av klubbinstruktörerna ute i vårt land är det som egentligen har koll på vad nödvärn innebär? Inte så många skulle jag tro. Inte mer våld än nöden kräver? Fel, fel, fel!!! Så står det inte, och man får visst använda mer våld än nöden kräver. Nu är jag ju inte så engagerad i SBKF, jag vet inte ens om de klubbar jag tränar på är anslutna, så jag kan inte säga om de utbildar sina instruktörer i vad nödvärn innebär. Om de inte gör det vore det kanske på tiden att man började med det. Och därmed basta!

Ray Dionaldo

Jag hade tänkt att jag framöver skulle försöka få tag i lite olika videoklipp som visar hur olika system hanterar bladvapen, framförallt kniv, både ur ett offensivt och defensivt perspektiv. Eftersom jag själv tränar system från Filippinerna, Indonesien och i viss utsträckning Malaysia så ligger dessa system mig extra varmt om hjärtat, och när det gäller bladvapenhantering är framförallt de filippinska systemen de som har den absolut bästa Inställningen. När jag för första gången tränade med Punong Guro Johan Skålberg så fick jag omvärdera alla mina tidigare erfarenheter av knivförsvar. Jag börjar med dock en film där Tuhon Ray Dionaldo visar sina skills. Den här videon visar jag mest för att jag tycker den är otroligt skön, den ingår inte i den jämförelse av system som jag nämnde några rader upp. Videon verkar vara en sammanfattning av Rays år inom de filippinska stilarna.

Brazilian Jiu-Jiutsu?!? That´s like the gayest sport there is......

Kommentarer överflödiga....

The enemy of my enemy

Av någon konstig anledning har jag väldigt svårt för hela konceptet med brats, ni vet de där snorvalparna i rosa skjorta, kotlettfrilla och pappas kreditkort, som endast förtjänar en rejäl ground and pound när de kommer fram och sprutar dyr skumpa på en. Häromdan satt jag och surfade runt på aftonbladet när jag av en slump hamnade på Alex Schulmans blogg. Efter att ha läst några inlägg så började jag undra vad det var för uppblåst idiot som uppenbarligen hade fått på tok för mycket utrymme i en av de större kvällstidningarna. Efter att ha läst lite till gick det upp för mig: killen har humor och en rejäl portion självdistans. Att han dessutom också verkar hata stekare och Anna Book gör ju att vi helt plötsligt har ett par gemensama nämnare. Här kommer några av Alex inlägg som jag har skrattat gott åt. Bra där Gubben!!!

Stekare 1

Stekare 2

Stekare 3

Anna Book

Robert Wells


Klockers !!!!

Hemma från Radewromwrom

Återigen hemma från Tyskland kan jag konstatera att det som vanligt har varit en helt galen resa. Tyskland är väldigt......tyskt. Träningen har varit sjuuuukt bra, maten har varit lika sunkigt tysk och ölen och curuban lika blaskig som vanligt. Jag ska skriva ett längre inlägg imorgon, nu är jag på tok för trött för att på ett vettigt sätt lyckas få ihop nåt vettigt av alla de intryck som man får på en sådan resa. Tack alla ni som gjorde denna resa så skön, ingen nämnd ingen glömd, men ni vet vilka ni är.


Jag vill även, lite i senaste laget i och för sig, men bättre sent än aldrig, passa på att gratulera min instruktör Heikki Martikainen, som i början av maj månad graderade sig till Lakan Isa (första gradens svart bälte) i Kombatan under sin resa till Filippinerna. Graderingen skedde direkt för Grandmaster Ernesto Presas under ca 3,5 timmar i mer än 40 gradig värme med hög luftfuktighet. Ett stort grattis.

UFC 73

Imorgon är det dags för UFC 73. Fightcardet kan du se här, och det finns en hel del lovande matcher i denna gala. Värt att nämna är t.ex. att Antonio Rodrigo "Minotauro" Nogueira gör sin UFC-debut. Återigen är det tråkigt att konstatera att, i alla fall såvitt jag vet, så är det enda sättet att se eventet live att hosta upp de ca 40 dollar som det kostar att kolla på UFC-on-demand. Dåligt av Dana & Co, speciellt när de verkar jobba på att etablera UFC som ett återkommande event även i Europa. Om någon känner till ett annat sätt att se matcherna live, hör av er till mig.

Det var ett tag sen jag var inne på Bullshidos hemsida, men det var glädjande att se att de förnyat sin layout. Den gamla var verkligen i rörigaste laget, så det är kul att se att de fått lite mer struktur på sidan. Gå in där, läs och njut. Själv kan jag sitta i timmar och läsa om alla skojare som finns därute.

Och dagens exempel på hur en hemsida inte ska se ut hittar man här. Kenny Kenpo förtjänar inget annat än brutal Ground N´Pound.

Idag var det svårt att hitta på en bra rubrik.....

Är du intresserad av att börja träna kampsport, men vet inte vad du ska välja eftersom du egentligen inte ser så stor skillnad på stilnamnen och menyn från den lokala kinakrogen och du är dessutom för lat för att googla lite? Förtvivla inte längre, Fighter Magazine har lanserat en stilguide där du kan få reda på vad det egentligen är som skiljer Goshin Ryu Kempo från Kung Pao (förlåt, jag kunde inte låta bli, det vet väl de flesta att det inte är så stor skillnad =P ).

Annars så börjar det dra ihop sig till sommarlägret i Tyskland, vilket på sätt och vis kommer att bli sommarens höjdpunkt. Det är så många anmälda så att arrangörerna var tvugna att hyra ett hotell till eftersom de ca 150 platserna på anläggningen inte räckte till. Det kommer hur som helst att bli sjukt roligt, och sjukt mycket bra träning.

Till sist får jag rekommendera den här tråden på Sherdogs forum. Den handlar om de roligaste ögonblicken i realitysåpan The Ultimate Fighter.

Back with a vengeance!!!

Det var ett tag sen jag skrev något, inspirationen försvann visst när våren kom. Nåja, förhoppningsvis så kommer jag att uppdatera oftare (vilket ju inte borde vara alltför svårt, ett inlägg varje månad så är jag där....=) ). Jag börjar lite lätt med att länka till ett inlägg om den dubbemoral som gör att tämligen farliga sporter, i det aktuella fallet rör det sig om speedway som nyligen drabbats av två allvarliga olyckor, tillåts fortsätta utan några som helst reservationer från politikerna medan kampsporternas tävlingsverksamhet fortfarande tillåts att existera mer eller mindre på nåder, och med kraftigt begränsande regler. Här kan du läsa inlägget.

Bullshido

En sida som jag varmt kan rekommendera är Bullshido, en sida som ägnar sig åt att avslöja bluffmakare inom kampsportsvärlden. Själv har jag ägnat många timmar åt att läsa om allehanda skumma människor som vill lura av folk deras pengar. Jag såg att min favvoninja, Ashida Kim hade hamnat under luppen och inte klarat sig så värst bra. Ashida låter vem som helst utmana honom förutsatt att man betalar en liten nätt summa på 10000 dollar. När en av grabbarna på Bullshido helt enkelt ordnade fram pengarna och antog utmaningen så drog sig den gamle hedersninjan ur, med en något oklar motivering. All korrespondens och diverse roliga foruminlägg finns att läsa på Bullshidos hemsida. Det som förvånade mig i sammanhanget var väl inte att Ashida Kim skulle klassas som bullshido, det räcker med att se karln röra sig för att man ska förstå att det är fråga om en bedragare, det som förvånade mig var att han fortfarande, år 2007, långt efter allt vad ninjaboomar heter, fortfarande lyckas lura folk. I dagens IT-samhälle borde det väl vara en självklarhet att man googlar sin instruktör för att se vad det är för en filur som vill åt mina hårt införtjänade pengar, och i Ashida Kims fall så borde en googling inte vara något positivt, det borde snarare resultera i att folk inser vilken bluff han är. Det är väl tur att Ashida Kim inte förstår svenska, då kanske jag hade hamnat på hans Shit-list, en lista där man hamnar om man uttrycker tvivel för något som den store mästaren säger eller gör, och om det ville sig riktig illa så kanske han hade skickat några av sina ninjas efter mig, hemska tanke. Fast det är klart, om de är av samma kaliber som the Big Boss så kan jag nog sussa gott ändå, jag kanske t.om. skulle översätta den här texten och mejla till honom för att få lite extra spänning i tillvaron.

205 dan,

Jag måste verkligen säga att vissa av personerna på kampsport.se har ganska bra fantasi när det gäller att komma på underhållande trådar. I den här tråden försöker de se vilka personer som sammanlagt innehar flest antal dan-grader. I skrivande stund så är det Proffesor Taxiarhis Karalis som leder med 205 grader. På en hedrande andraplats kommer Soke Jack Sandlin med sina 126 grader. Sandlin verkar ju dessutom ha skapat sitt eget system, vilket han helt enkelt (naturligtvis, det skulle jag också göra om jag skapade ett eget system) döpt efter sig själv, dvs. Sandlin-Ryu. Nu väntar jag på att någon ska skapa en Svensson-Ryu eller en Johansson-Ryu, det vore ju hur coolt som helst. Det är på något sätt ganska sorgligt med människor som intalar sig själva att deras kompetens ökar i förhållande till hur många dan-grader som de ger sig själva alternativt får av någon kompis som de i sin tur ger ett antal grader tillbaka. För inte är det väl någon som på allvar tror att Mr. Sandlin, trots alla sina 126 dan-grader, är ett uns mer kompetent än några av de personer som "endast" innehar 10 dan i en stil som de, inte sällan, ägnat decennier åt att träna?
I USA tror jag inte att det är något nytt, men att det även förekommer på våra nordiska breddgrader är väldigt tråkigt, och även om jag inte ska namnge några personer eller stilar så verkar ju skåne attrahera ett ganska stort antal av dem.

Livstecken

Det har blivit långt mellan inläggen, jag har inte haft någon vidare inspiration att skriva, men den börjar återkomma så smått. Med lite tur så kanske jag skriver något senare ikväll.

Glad Påsk

Efter att tränat mitt första Kalipass på ett par månader så känns mina underarmar minst sagt möra. Men det är inte ett tecken på för hård träning, istället tyder det endast på att jag tränat för lite Kali sista tiden, så smärtan är på sätt och vis bitterljuv. i tisdags åkte jag på rätt så duktigt med stryk när vi tränade en drill som kallas för Hubud, med viss reservation för stavningen. Det fina i kråksången är dock att jag verkligen fick upp ögonen för vilken suverän övning Hubud är.
I morgon natt är det dags, då avgörs det om Georges St. Pierre lyckas behålla sitt UFC bälte eller om Matt Serra ska lyckas med den bedrift som Travis Lutter inte lyckades med i sin viktklass, att förvalta den chans som vinnaren av The Ultimate Fighter 4 fick i och med vinsten. Jag tror att GSP går segrande ur matchen, men man ska inte underskatta Serra, han har ett ruskigt groundgame. Det intryck som jag fått av honom är dock att han kan ha lite svårt att komma till avslut, alla hans matcher i TUF 4 vanna han på domslut. Vilken förmåga GSP har att avsluta matcher råder det dock inget tvivel om, se bara hur han gjorde slut på Matt Hughes. Kvällens main event är dock kanske inte den match som kan bli kvällens största rysare, matchen mellan Josh Koschek och Diego Sanchez har verkligen all potential att bli en match av sällan skådat slag. Av någon anledning så har jag aldrig riktigt gillat Josh Koschek, och därför hoppas jag att Diego Sanchez gör processen kort med honom, men eftersom MMA är en sport där vad som helst kan hända så är utgången i någon av de två mathcerna långt ifrån självklar.
Alltid när det är dags för en stor gala är det lika tråkigt att konstatera att vi i Europa inte har någon bra möjlighet att få uppleva matcherna i direktsändning. Därför uppmanar jag återigen alla TV-bolag att försöka få till stånd ett avtal med MMA-arrangörerna, det kommer garanterat att betala sig då jag kan tänka mig att ett sådant bolag helt plötsligt skulle få en stor skara nya kunder med fightintresse.
Till sist så vill jag passa på att önska en glad påsk.

Paralleller

Jag gjorde en sökning på Knuff.se på ordet Manowar. Efter att ha surfat runt på ett antal bloggar så har jag uppfattningen att det är många som har hängt upp sig på de bilder när de poserar med inoljade bringor, klädda i djurhudar och andra fantasydoftande attiraljer, ungefär som på bilden nedan.



Ingen kan ju ta Manowar på allvar, det är ju liksom det som är charmen med det hela, att man inte riktigt vet om de själva gör det eller om de bara driver med hela grejen (tyvärr så misstänker jag att de inte gör det, utan att de faktiskt tar sig själva på allvar), och till deras försvar ska det väl tilläggas att bilder som den ovan är tagna under tidigt 1980-tal, då världen och musikscenen såg lite annorlunda ut, idag har de nog lite mer konventionellt hårdrocksmode. Det jag inte förstår är hur man kan dissa Manowar på grund av deras kläder, om man samtidigt tycker att de lika inoljade skådisarna i den bioaktuella filmen 300 på något sätt skulle vara ett dugg bättre. I mina ögon är skillnaden i princip obefintlig, med skillnaden att killarna i Manowar faktiskt är duktiga musiker, skådespelarinsatserna i 300 är väl knappast något som kommer att kommas ihåg som kvalitetsskådespeleri direkt. Det jag vill ha sagt att det fjanteri som omgärdar det tidiga Manowar är precis samma sak som det som många idag hyllar i 300. Ska man dissa det ena bör man rimligen dissa det andra. Och därmed basta.

Death to false metal!!!!

Det är nästan så att jag skäms för att erkännna det, men jag är ett ganska stort fan av "Conan-barbaren"-rockarna Manowar. Jag har alltid varit svag för deras pompösa och uppblåsta metal, trots att den verkar vara helt befriad från allt vad självdistans heter, vilket ju aldrig är ett sundhetstecken. Band som tar sig själv på för stort allvar finns det tyvärr alltför många av och Manowar är ett av dem, men i deras fall är det mest charmigt. Till min stora lycka är de tillbaka med sin första riktiga studioskiva på nästan 5 år, och mina förväntningar är skyhöga.
Nu kanske vän av ordning undrar vad detta inlägg har med kampsport att göra? Svaret är faktiskt att det egentligen inte har ett förbannade dugg med kampsport att göra men att jag ändå måste få skriva några rader om den lycka jag känner när jag precis har upptäckt att manowar har släppt en ny skiva. Vid närmare eftertanke så får jag nog ändra mig, den anknytning till kampsport som det här inlägget kan tänkas ha får väl då möjligen vara att Manowars "warriors of the world united" sannolikt är den sång som jag skulle välja att ha som "ingångslåt" om jag någonsin skulle välja att ställa upp i en tävling.

DEATH TO FALSE METAL!!!!

Nostalgitripp

När jag flyttade hemifrån så lämnade jag kvar några (ganska många) lådor med diverse onödigt bråte i. Eftersom jag under hela min studenttid bott i korridorsrum eller inneboende så har lådorna fått stå kvar i förråden. I går så påbörjade jag det, oväntat roliga, arbetet med att gå igenom dessa lådor för att avgöra vad som ska vara kvar och vad som obönhörligen ska åka i den soppåse som jag misstänker kommer att vara ganska så välfyld när min rensning är över. Till min stora glädje hittade jag ett ganska stort antal gamla nummer av tidningen Fighter. Jag håller för tillfället på att bläddra igenom dem, och min tanke är att jag ska försöka skriva en del om det jag läser i dem eftersom jag misstänker att det är fler än jag som läst fighter ganska länge och som kan få sig en liten nostalgitripp av det.

Träningsläger

Jag försöker åka på träningsläger så ofta jag bara kan. Jag gillar känslan på vägen till träningen, när jag vet att jag har många timmars träning framför mig, och att jag förhoppningsvis kommer att lära mig nya saker, eller åtminstone få nya infallsvinklar på gamla saker. Det är ju inte heller alltför ofta som möjligheten att träna för toppinstruktörer i diverse stilar uppenbarar sig. Många av mina bästa träningsminnen kommer från olika läger jag har deltagit på, och känslan att få vara Uke åt Willem "Uncle Bill" de Thouars är något varken jag eller mina skenben aldrig kommer att glömma (förutsatt att jag klarar mig från att bli senildement). Eller känslan när Guro Steve Lefebvre utsåg mig till testdocka för ett stort antal väldigt smärtsamma stickgrapplingtekniker. Steve hade i alla fall den goda smaken att under seminariets andra dag skona min blåslagna högerarm för att istället ge sig på den vänstra. När jag läser det jag precis har skrivit verkar det inte bättre än att jag har nån liten masochistisk läggning som ligger dold i min personlighet. Jag tror dock att många av er som läser faktiskt kan relatera till den lycka som man faktiskt kan känna när man under en träning får någon form av aha-upplevelse (jag vet inte om jag vill kalla det för upplysning, men vid närmare eftertanke så.....) som gör att man ser saker på ett sätt som man kanske inte tänkt på förut. Ofta kanske denna insikt kommrer långt efter, men helt plötlsligt kanske tanken kommer, den tanke som gör allting så enkelt och självklart. Nä, nu känner jag att det börjar bli lite väl mycket flum över den här texten. Det jag vill ha sagt är att det är kul, bra och nyttigt med träningläger. Dessutom lär man ofta känna massa nya sköna människor som ofta blir vänner för livet. Tyvärr så har det varit väldigt tunsått med träningsläger för min del det sista året, men när jag såg reklam för viking camp 2007, som anordnas av KENPO självförsvarsstudio, som i år får besök av ett antal prominenta FMA-profiler så kände jag att jag verkligen ska försöka komma iväg på detta. Så om du är i Norrköpingstrakten 27-29 april så tycker jag att du ska försöka ta dig tid att gå på detta arrangemang. För min egen del så räcker det att få möjlighet att träna för Suro Emanuel Hart, en av de högst graderade utövarna inom Inayan Escrima. Jag har ju tidigare haft glädjen att få träna för Jon C Ward, en annan instruktör inom Inayan Escrima, och det gav definitivt mersmak. Eftersom jag dessutom kommer att ha tillfälle att träna för Jon på IKAEFs summercamp i Tyskland så kan Norrköping bli en suverän uppvärmning.

En dementi och lite osannolika klipp

Jag får nog revidera min åsikt om tidningen Fightlife, som jag skrev om för några inlägg sen, en smula efter att ha införskaffat den senaste utgåvan. Det är med sorg i hjärtat som jag kan konstatera att de fortfarande inte sparkat ut de personer som skrivit film- och spelrecensionerna i tidningen. Inte nog med att de recenserar filmer och spel som funnits ute i handeln och på biograferna under väldigt lång tid, längre än vad som kan motiveras av eventuell pressläggningstid osv. (ärligt talat, Fightlife, hyr ni recensionsexemplaren på den lokala statoilmacken eller vad?), recensionerna är uppenbarligen nedplottrade av personer som inte har grundläggande kunskaper i film respektive spel eftersom mängden analys av materialet är lika med noll. Det minsta man kan begära av en recensent är att denne ska vara något så när insatt i kulturformen som denne recenserar. Vad gäller reportagen tycker jag att det påfallede ofta är väldigt många bilder och väldigt lite text, vilket ju innebär att den som skrivit artikeln inte har gått in på djupet i det ämne som den skriver om, bara skrapat på ytan. Och ytlighet är nog det största problem som Fightlife i dagsläget har. I sin iver att definiera vad man från redaktionshåll uppfattar som en "fightinglivsstil", tappar man de djupare och mer intresanta aspekterna av kampsportsträning för att istället ge ett oerhört splittrat och ytligt intryck, på gränsen till oproffessionellt. Den känsla jag får idag när jag läser tidningen är att det är inte är en redaktion som står bakom utan ett kompisgäng som får ge ut en tidning.

Nu till något roligare. Ibland så händer det att riktiga fighters tillåter sig att få stryk av låtsasfighters. Det kanske inte är en så vanlig händelse i verkliga livet, men i filmens värld är det desto vanligare. Jag tänkte att jag skulle visa två klipp på sådana händelser. Först ut är Jet Li som spöar ett stort antal MMA-fighters, med Tito Ortiz i spetsen, i Cradle 2 the Grave. I verkliga livet antar jag att förhållandena skulle behöva vara omvända för att lille Jet skulle ha en chans mot Tito.



Näst ut är nuvarande tungviktsmästaren i UFC, Randy Couture, som får lite smisk av allas vår idol, Steven Seagal i Today You Die. Hur många blekfeta Steven som skulle behövas för att rå på Randy vill jag inte ens tänka på.



Hör gärna av er om ni känner till flera klipp där fighters får på skallen i filmens värld, jag tycker att de är roliga i all sin surrealism.

Nya flöden

Nej, det här inlägget kommer inte handla om några mystiska Chi-flöden eller liknande utan om de allt vanligare RSS-flödena. Jag har lagt till RSS-flöden från Fightermag och Sherdog, så om allt fungerar som det ska så kommer nyheter från dem att löpande uppdateras i spalten till vänster.

MMA vs. TMA

Under senare tid när jag följt diskussionen på ett antal svenska kampsportsforum så har det ofta väldigt starkt uttryckts kritik mot stilar som påstår sig ägna sig åt självförsvarsträning. Kritiken, som då ofta kommer från MMA-håll, sträcker sig från saklig kritik som att det faktiskt är väldigt svårt att lära ut självförsvar till mer osakliga tankegångar, som t.ex. att en stil är helt värdelös eftersom den inte funkar i buren/ringen. Till och med Fighters krönikör Andreas Bruzelius yttryckte ganska osaklig och inte helt logisk kritik mot TMA i senaste utgåvan.
Hur ser DU på den eventuella konflikten mellan de moderna stilarna som ofta menar att "pjamasstilarna" ofta mer eller mindre är bluff? Hör gärna av dig till mig med din syn på saken.

När jag ändå är inne på ämnet kampsportstidningar så kan jag med glädje konstatera att både Fighter och Fightlife har förbättrat sin kvalitét ganska rejält. Förut var båda tidningarna, enligt mig, fyllda med alltför mycket innehåll som inte relaterade till det som jag ville läsa om i de båda tidningarna, artiklar rörande kampsport och träning. Ofta var tidningarna, framför allt Fightlife som alltid befunnit sig ett steg efter Fighter i kvalitet, istället fyllda med recensioner på halvårsgamla tv-spel, undermåliga musik- och filmrecensioner (Hong Kong rullar ÄR överskattade, och vajereffekter är töntiga) med en tydlig hellre-än-bra-stämpel och skitnödiga kvasimacho repotage till synes helt utan relation till fightvärlden. På senare tid tycker jag dock att de båda tidningarna har bättrat sig och givit oss mer av det vi vill ha: Träning, fighting och alla härliga personligheter som figurerar i kampsportsvärlden. Bra jobbat, mer av den varan.

Till sist vill jag ge en länk till en sida som beskriver en träningsmetod som kallas för tabata-intervall, och som sägs vara ruskigt jobbig men samtidigt väldigt tidseffektiv. Korrekt utförd tar övningen bara 4 minuter plus uppvärmning och nedvarvning. Säg inte att jag inte varnade dig....

Sparta

Det verkar vara inne med Sparta för tillfället. I dagarna hade filmen 300, som utspelar sig vid slaget om Thermopyle år 480 f. kr., premiär. Även om filmen verkar välgjord så har jag från de trailers jag sett på nätet fått intrycket att huvudrollsinnehavaren Gerard Butler verkar lite väl skitnödig när han levererar sina repliker. Några muskelavslappnande tabletter kanske skulle locka fram lite karaktärsskådespeleri, något som jag misstänker att denna rulle lider ganska kraftig brist på. Och tydligen så visste inte spartanerna vad en rustning var eftersom de verkade föredra att fightas i Y-frontkalsonger och Stålmannen-slängkappor med inoljade och renrakade bringor. Inte för att filmen gör anspråk på att vara historisk korrekt, men jag är övertygad att spartanerna inte såg ut som i filmen då det, om inte annat, lär vara ett ganska opraktiskt sätt att kriga på. Men det är inte nog med filmen om de gamla grekerna (eller ja, gamla spartanerna), nu kan du även vara lika hälsosam som dem. Kolla in Spartanhealth.com där du tydligen kan lära dig att äta och träna som en äkta spartan, med allt vad det innebär. Och vem vill inte det?

Black Dragon Fighting Society

Jag har ju, som jag nämnt ett antal gånger, lovat att jag ska hålla mig i från stilbashing. Vissa fenomen inom kampsportsvärlden kan jag dock inte låta bli att vara lite kritisk till, och det är de VÄLDIGT uppenbara Bullshidostilarna. För att se ett exempel på något som med stor sannolikhet är ett sådant fenomen så är det bara att gå in på Youtube.com och söka på Ashida Kim. Ashida Kim påstår sig lära ut Ninjutsu, men det är mer sannolikt att han bara är en övervintrad ninjaboomsninja som på något mystiskt sätt har lyckats slå mynt av att luri i folk att de verkligen lär sig något av honom. Antingen är hela grejen med honom ett väldigt välgjort skämt, ett lika välgenomfört bedrägeri, eller också så är det jag som inte ser storheten i det han gör. I mina ögon så har jag sett nybörjare som efter ca 2 veckors träning rör sig bättre än vad han gör. Men vem vill å andra sidan inte vara medlem i Black Dragon Fighting Society? Nåväl, jag lämnar det upp till var och en att avgöra kvaliteten på det Mr. Kim lär ut. Om inte annat kanske en och annan lärdom finns i hans smorda munläder eftersom han i vissa intervjuer sannolikt sitter och ljuger ihop saker i samma stund som han berättar dem.
Först ut är Kata Dante, som man måste kunna för att få vara med i Black Dragon Fighting Society (jag älskar att skriva det)



Här finns ett repotage som visar vilken farlig kille det egentligen är fråga om. Kolla t.ex. när han hugger sönder tidningen. Jag trodde dock att tidningen skulle delas på mitten om svärdet var vasst, inte gå av uppe i hörnen.

Enjoy

Äntligen tid att skriva.

Efter ett par hektiska arbetsveckor har jag äntligen tid att återuppta skrivandet. På grund av personalbrist på mitt arbete har jag i snitt utökat min arbetstid med ca 25 timmar i veckan de senaste veckorna, så när jag kommit hem har jag inte varit så sugen på att sätta mig framför datorn och skriva.
Inom MMA-världen har det hänt en hel del, dels Pride 33 som resulterade i ett antal oväntade resultat, och dels UFC 68, där Randy Couture att ta tungviktstiteln från Tim Sylvia, en prestation som inte många trodde att han skulle klara av.
Jag återkommer senare ikväll, nu ska jag avnjuta Kill Bill 2. Egentligen gillar jag inte fightscener modell Hong Kong-action, men just Kill Bill är så skönt gjord att jag inte kan låta bli att gilla den.

Ofrivillig paus

Jag har jobbat så otroligt mycket de senaste dagarna att jag inte har haft varken tid eller ork att blogga, men jag kommer tillbaka..........

Tomma tunnor och Jon Ward

När jag startade Fighterbloggen insåg jag nog inte riktigt hur mycket tid som egentligen skulle krävas för att få en blogg fylld med någon form av vettigt innehåll. Som nybörjare i bloggvärlden (vilket jag fortfarande är) så läste jag lite olika tips på hur man skulle göra för att få sin blogg att få många läsare. På förstaplatsen i medparten av dessa tips var tipset att blogga mycket, dvs. ofta. Standarden på det som skrevs var tydligen enligt de flesta av sekundär betydelse, det viktiga var att man skrev ofta, så att läsare ofta skulle vilja besöka bloggen. Ni som läser Fighterbloggen kan ju ganska lätt notera att jag inte följer det tipset något vidare bra, även om jag till viss del kan förstå en sådan tankegång. Porblemet är dock att skit + skit = mycket skit. Jag ska för all tydlighets skull även formulera det hela i ord: Om det jag skriver till största delen är substanslös dynga, och om jag dessutom ofta fyller min blogg med nämnda dynga så kommer det innebära att jag till största delen har en blogg som jag har fyllt med dynga, och då kan jag lika gärna avstå från att skriva. Min ambition har från början varit att skriva texter med något sånär intressant innehåll, dvs. hellre kvalitet än kvantitet. Visst kommer jag att skriva kortare inlägg då och då, men jag kommer inte att uppdatera min blogg 30 gånger om dagen med totala nonsensinlägg, vilket vore det bästa för min blogg om jag ska tro de som är erfarna på området (jag tror att det var Linda Skugge som uttryckte sig som att man ska leva med bloggen). Om det är nån annan som har en text, bilder eller nåt annat som du vill att jag ska lägga upp så kan du bara höra av dig till mig. Givetvis förbehåller jag mig dock rätten att göra vissa ändringar i materialet så att jag inte bryter mot någon lagstiftning eller liknande.

På tal om något helt annat så har jag hört ett rykte att Jon Ward kommer att hålla ett seminarie i Eskilstuna under mars månad. Kolla in kalisikaran.se där mer info sannolikt kommer att postas snart.

Ge mig livesändningar, och gör det NU!!!!

Under mina uppväxtår brukade jag ofta ställa klockan och gå upp mitt i natten för att avnjuta direktsänd boxning. Jag kommer speciellt ihåg en gång när jag och min morfar hade ställt klockan för att gå upp och se Mike Tyson möta Michael Spinks. Det tog 4 sekunder för Tyson att knocka utmanaren, och även om det ju faktiskt är en knockout som man vill se i boxning så var det ändå lite av ett antiklimax. Nu kanske du tänker att det inte är så speciellt att offra 12 ronders nattsömn för högkvalitativ boxning, men då ska jag tala om att jag var mer hardcore än så, jag brukade givetvis även se alla förmatcher, något som kunde ta åtskilliga timmar.
Varför skriver jag nu detta? Är det ett plötsligt infall av nostalgi som gör att jag återgår till min ungdoms (så gammal är jag förresten inte) boxningsnätter? Kanske till en viss del, men det främsta skälet, som du säkert gissat av rubriken, är helt enkelt att jag vill kunna se alla stora galor i boxning, K-1, MMA och annan fighting i direktsändning hemma i TV-soffan. Det spelar ingen roll att matcherna oftast går i en annan världsdel och att jag kommer att behöva gå upp på okristliga tider (eller kanske snarare inte gå och lägga mig alls), det är det värt. Vi har ett GRYMT år med många bra fighter att se fram emot och jag kan bara hoppas att något TV-bolag tar sitt förnuft till fånga, inser att de sannolikt kommer att få ett stort antal nya abonnenter som leder till ökade intäkter, och börjar direktsända fighting. Ett tag såg det ut som om det höll på att gå vägen med kanalen Fightplus, men något gick fel och de lyckades inte leva upp till förväntningarna och prestera det man hade utfäst. Så nu kan man då bara hoppas att något annat bolag tar efter där Fightplus slutade och ror projektet i hamn. Om någon vet något sätt som man kan få in de stora galorna i direktsändning (bortsett från UFC on demand, som jag redan känner till) så får ni väldigt gärna kontakta mig.

Du vet att du är beroende av MMA när.....

* 8 oz. boxing gloves look ridiculously big and puffy.
* Your most hated movie is Cradle 2 the Grave.
* Filling in a job application, you list "can break an arm in six different places" as a skill you posess.
* Asked what you like most about your body, you answer "my elbows, my knees and my heels".
* You shave your head because long hair is a disadvantage.
* You don't hit on girls, you "shoot for the takedown".
* You pronounce everybody's name that starts with an "R" like it is an "H".
* Hugging your girlfriend, you secretly practice kimuras and chokes.
* You wonder if MMA techniques like armbars or choke holds would work if you were attacked by a wild animal like a panther or gorilla.
* Every time you get a hug, you NEED to have the underhooks.
* You can't just roll over in bed, now you hip-escape.
* You know what cauliflower ear is, and there's a part of you that thinks it's cool.
* You are constantly doing rear naked chokes and kimuras on your pets.
* You see some small kids fighting outside and mock them for having lousy takedowns.
* Wearing tight trunks in front of thousands of people is cool to you now.
* Without even thinking, you shadowbox at random times like naked before jumping into the shower.
* When most of your t-shirts are ripped on the collar from training.
* When a normal sleepy twitch turns into a jab or a kick.
* When you realize you don't have a girlfriend because you spend most of your life training.
* When you envy people with square jaws and cauliflower ear.
* When 99% of your computer's hard drive is full of MMA rather that porn.
* When someone makes you jump or pokes you, you instinctively hit them.

Jag har saxat denna lista från ett inlägg på Hilti Fightcenters medlemsforum.

En snabbis

Egentligen borde jag skriva något lite utförligare om matchen mellan Frank Shamrock och Renzo Gracie, men jag hinner inte. Jag ska träna två pass och dessutom jobba. Ni kan dock läsa om matchen på t.ex. TVbloggen.com , eller på Sherdogs eller Fightermags hemsida. För att vara lite solidarisk med andra bloggare så rekommenderar jag TVbloggen.com.

Förebilder för alla instruktörer där ute.

Om någon skulle råka ha ett par byxor som instruktören i Rex Kwan Do, snälla ring mig.

Avslag för två tävlingar

Enligt Fighter Magazines hemsida så har kampsportsdelegationen avslagit två ansökningar att få anordna tävling. De tävlingar som inte får godkänt är All Style Open och Shotokan Karate (Ippon Shobu). Motiveringen till avslaget är att regelverket är så pass otydligt att säkerheten för de tävlande inte kan garanteras. Kyokushin Karate, med kontrollerade sparkar mot huvudet, blev dock godkänt.
Personligen tycker jag att det är positivt att kampsportsdelegationen faktiskt visar att de behandlar de ansökningar som kommer in på ett objekivt sätt, farhågorna att de flesta ansökningar med automatik skulle avslås har lyckligtvis än så länge visat sig vara obefogade, och jag hoppas verkligen att det fortsätter på det viset. Visserligen är det tråkigt att tävlingar inte godkänns (även om jag i ärlighetens namn aldrig har insett charmen med just All Style Open) men en uppstramning av regelverket borde råda bot på problemet. Och som sagt, det är positivt att delegationen tar sitt jobb på allvar.

Här kan du läsa pressreleasen från Länsstyrelsen.

Recap från UFC 67 och UNF 8

This fight recap is brought to you in association with TVbloggen.com (ni som sett TUF vet vad jag menar).

Pussel

Det här är antagligen världens coolaste pussel. Jag skulle dock gärna se en tusenbitarsvariant av det så att jag helt skulle kunna ge upp mitt liv och ägna resten av mina dagar åt att lägga det, för det är väl ungefär så lång tid som skulle krävas.

Objektivitet (UFC 67 spoiler för den som inte sett galan ännu)

Så har UFC 67 gått av stapeln. CroCop vann, Rampage vann och Silva vann. Inget nytt under solen alltså. Personligen tycker jag det var lite synd att Travis Lutter inte vann eftersom han, åtminstone i TUF 4, verkade vara en otroligt trevlig och sympatisk person. En tanke slog mig dock, och det här gäller inte bara UFC, utan snarare de flesta evenemang som sänds via Pay Per View (PPV) och det är att det verkar vara väldigt vanligt att organisationerna själva är de som står för kommentatorer till mathcerna. Joe Rogan till exempel, som kommenterar UFC, verkar ju jobba på uppdrag av UFC och inte vara anställd vid någon TV-kanal. Om så är fallet, att det är organisationerna själva som står för merparten av produktionen, så kan det i längden leda till att den rapportering som sker från galorna inte är objektiv. För att dra en svensk parallell skulle det t.ex. kunna innebära att det är Fotbolls- eller Hockeyförbundet själva som väljer vilka personer som ska kommentera mathcerna, vilket sannolikt skulle innebära att de skulle välja personer som inte har så stort intresse av att öppet vara kritiska till förbunden, de skulle sannolikt istället välja ganska menlösa jasägare. Och om du tänker efter, när hörde du senast någon kommentator på ett stort evenemang öppet klaga på t.ex. domaren eller att en matchning är för ojämn? Jag skulle gissa på att det är mer av ett amerikanskt "problem" eftersom PPV inte är så utbyggt ännu i Sverige, men det är sannolikt bara en tidsfråga innan de största evenemangen är PPV-exklusiva även här. Och då måste man fråga sig vilken sorts rapportering man vill ha.
För övrigt anser jag att Joe Rogan antingen borde ägna sig mer åt Fear Factor eller se till att han får ett rejält lavemang, för ärligt talat, det var länge sedan jag hörde någon som lät så otroligt skitnödig som han gör.

Antiklimax

Det är lite av en besvikelse att konstatera att matchen mellan Travis Lutter och Anderson Silva som går av stapeln ikväll (det visade sig att jag hade lite fel med datumet i mitt förra inlägg, men jag får väl skylla på tidsförbistring, om det nu finns ett sånt ord) på UFC 67, inte kommer att vara en match om mellanviktstiteln. Travis Lutter klarade inte att komma ner i den vikt som krävs för att få fightas om mästarbältet, vilket väl får anses anmärkningsvärt eftersom Lutter är ett proffs, och som proffs ska vikten inte vara något problem. Matchen, och galan i övrigt, kan givetvis bli hur bra som helst, men en titelmatch innehåller alltid en extra nerv som borgar för att kämparna ska prestera det där lilla extra. Ja ja, jag ska väl inte klaga innan jag sett matcherna.
Min gode vän, rumskamrat och slagpåse Henrik, huvudinstruktör på Tora Kai Kempo i Svalöv och den danska representationen i Viking Division, har skickat mig 4 skivor med bilder och filmer som vi tog i Tyskland förra året, och jag kan ju bara säga att det var en resa utan dess like. Förhoppningsvis så kommer vi att kunna toppa det i år då vi blir ett ännu större gäng som åker, det kommer att bli grymt.

UFC 67 - All or Nothing

Imorgon är det dags för UFC 67, vilket kan bli en gala med många bra matcher. Mest värt att nämna är dels titelmatchen i mellanvikt där Anderson Silva ska försvara sin titel mot TUF 4 vinnaren Travis Lutter, dels faktumet att Mirko "CroCop" Filipovic och Quinton "Rampage" Jakson debuterar i octagonen. Som sagt, det finns stor potential i den galan.

Yngwie är tydligen gud.....

I alla fall om man ska tro den här videon. Själv ställer jag mig väl lite smått tvekande även om jag tror att herr Malmsteen själv nog inte har så långt till den slutsatsen. Vilket ju faktiskt är en av de detaljer som gör den här videon så otroligt rolig.

Frustrerande bilproblem och en massa annat

På grund av bilproblem missade jag mitt första MMA-pass för terminen. Nåja, idag var bara en bonus, så även om det för stunden är frustrerande, jag hade dessutom laddat med att se finalen i såpan The Ultimate Fighter 4: The Comeback, så hinner jag ta igen det i veckan istället. Jag får straffa mig själv extra hårt ikväll på gymmet istället.
Jag håller på att jobba på en liten skrift om stilblandningens vara eller inte vara. Det är en diskussion på Kampsport.se som har fått mig att skriva ner mina synpunkter i ämnet. Jag hoppas kunna bli klar med den i natt, den som lever får se. Som vanligt efterlyser jag feedback från er läsare. Jag vill ha allt från nyheter till önskemål om vad jag ska skriva om.
I mitt förra inlägg nämnde jag om IKAEFs sommarläger i Radevormwald som går av stapeln 22-29 Juli. För den som bokar i tid finns det fina rabatter. För den som är intresserad finns det mer info här.
Ikväll inträffar en smått historisk händelse då det för första gången sedan 1969 arrangeras en svensk proffsboxningsgala i Sverige. Även om reglerna är ändrade och att det mer är fråga om proffsboxning light, som en skribent i expressen uttryckte det, så är det bättre än inget och trots min ovilja att blanda in engelska termer i svenska så är min spontana reaktion att vilja skrika: IN YOUR FACE, RINGHOLM!!!!
Åsa Sandell ska gå match och det är väl lite av en ödesmatch för henne, frågan är vad som händer om hon förlorar? I den här artikeln i dagens expressen passar Paolo Roberto på att kasta lite skit på Sandell, och jag kan i ärlighetens namn inte avgöra om skitkastandet är befogat eller inte. Men en sak vet jag, och det är att Paolos egna meriter inte smäller så där jättehögt, och hade han haft en ordsvada i samma klass som hans boxning höll är det väl ganska tveksamt om någon idag ens hade vetat vem Paolo Roberto var. Enligt mig gjorde Paolo mer skada än nytta när den nya kampsportslagen debatterades. Det är dock min bestämda åsikt att alla som går upp i ringen är värda respekt, oavsett om de vinner eller inte, så ta inte mitt eventuella Paolobashande på allt för stort allvar. Under mitt första år på Juristprogrammet hade vi ett uttryck: Att göra en Paolo. Det innebar att göra något, oavsett hur korkat det än var, bara för att väcka debatt och få uppmärksamhet. Så kom inte och säg att jag inte har lite respekt för Paolo.
Galan sänds på TV4 Plus (måste väl vara första gången den kanalen visar något sevärt och som inte vänder sig till gruppen "nyblivna mödrar som inte kan få nog av massa jobbiga b- och c- kändisföredettingar som diskuterar sina förbannade ungar som ingen bryr sig om") kl 20.00 ikväll.

Jeff Espinous i Trollhättan

Söndagen den 21 Januari besökte den eminente Punong Guro Jeff Espinous Kampsportscentrum i Trollhättan för att hålla i ett tre timmar långt (eller kanske borde det stå tre timmar kort, för timmarna gick verkligen fort) miniseminarium. Jeff är en av världens främsta instruktörer inom FMA och är bl.a. tillsammans med Punong Guro Johan Skålberg grundare av systemet Kali Sikaran. Här kan du se några av Jeffs meriter. Ett tjugotal förväntansfulla personer hade samlats för att ta del av Jeffs undervisning, vilken inte helt lätt låter sig beskrivas utan snarare är något som ska upplevas, men en blandning av otroligt stora kunskaper och elaka tekniker kryddat med mycket (sjuk) humor och glädje är vad som brukar känneteckna träning med Jeff.
Eftersom kunskapsnivån bland deltagarna varierade (vissa personer hade bara några enstaka pass bakom sig, snacka om att få en bra början på sin träning) delades gruppen den första delen av seminariet. Vissa personer skulle dessutom gradera sig.
Jeff inledde seminariets första del med att lära ut daga, dvs. kniv och beroende på grupptillhörighet varierade svårighetsnivån på undervisningen, men gemensamt för de båda gruppernas träning var att materialet som lärdes ut, som alltid när det är Jeff som instruerar, var av mycket hög kvalitet.
Efter en kort rast slogs de båda grupperna ihop och även de som utfört graderingstester anslöt sig. Den andra delen av seminariet innehöll både Kadena de Mano, Panatukan och Single-stick. Dessa delar vävdes sedan samman i en drill som tydligt illustrerade det samband som finns mellan beväpnad och obeväpnad kamp och som betonas väldigt starkt inom de filippinska stilarna.
Att träna för Jeff ska, som jag skrev ovan, helst upplevas, och jag kan ju bara tala för mig själv, men jag är helt övertygad om att alla som deltog på söndagens träning var otroligt nöjda. Själv ser jag oerhört mycket fram emot IKAEFs sommarläger i Tyskland, och mina förväntningar minskade ju inte direkt efter söndagens träning. 22-29 Juli är Radevormwald i Tyskland stället där man bör vara om man gillar FMA.
De personer som genomförde graderingar klarade sig, så jag får passa på att rikta ett grattis till dem.
Jag får även passa på att rikta ett stort tack till Heikki Martikainen, huvudinstruktör på Kampsportscentrum i Trollhättan, för att han verkligen anstränger sig att bjuda in instruktörer av världsklass till klubben. Vid det här laget har, förutom Jeff, även Grandmaster Ernesto Presas, Lars Wallin, Martin Holm och Marko Ervasti gästat klubben (samt möjligen någon instruktör som jag glömt att nämna här).

Seminare med Jeff Espinous

I dag hade jag nöjet att få träna några timmar för Punong Guro Jeff Espinous. När det gäller Jeffs träning så håller den alltid högsta klass, och dagens träning var inget undantag. Imorgon (eller rättare sagt, senare idag) kommer jag att utförligare återge träningen.

Skitga jobb och knivförsvar

Trivs du med ditt jobb? Eller är ångesten över den förestående arbetsveckan det enda du kan tänka på när helgen börjar lida mot sitt slut? Något som kanske kan pigga upp är programmet "Dirty Jobs", som sänds måndagar kl 20.00 på Discovery Channel, där programmledaren Mike Rowe får prova på upphetsande yrken som kloakinspektör, grisfarmare, sophämtare i Chinatown och kycklingkönsbestämmare(?!?). Nu söker man efter Sveriges skitigaste jobb, så är det så att du jobbar med något som du tror kan vara Sveriges skitigaste jobb, är det bara att gå in på denna sida och fylla i anmälan till programmet. Som tröst till den stackare som faktiskt har det skitigaste jobbet i Sverige väntar resepresentkort i potten.

Tidigare ikväll råkade jag av en händelse få in Trollhättans lokalteve, där man visade någon form av karateuppvisning från en förmodat lokal karateklubb. Jag har ju tidigare konstaterat att jag absolut inte på något sätt vill nedvärdera någon kampkost och vissa delar av uppvisningen var ganska bra. Men några minuter in i det hela så demonstrerade man något som man hävdade var försvar mot kniv. Om jag ska beskriva det i så positiva ordalag som jag bara kan så kan jag säga så här: de kommer att få sig en obehaglig överaskning den dag de försöker omsätta sina kunskaper i praktiken, något som de förhoppningsvis aldrig kommer att behöva göra. Ofta lämnade man luckor i sitt försvar och man var på tok för orörlig i förhållande till kniven, vilket är ett fel som många stilar har. Man räknar med att man ska kunna blockera eller passera kniven med ett minimalt förflyttande av kroppen, något som är väldigt svårt och ännu mer riskabelt. I kombination med att man dessutom inte vet hur man offensift använder kniven är det väldigt ofta som de "traditionella" självförsvarsstilarna har ett knivförsvar som ligger väldigt långt från verkligheten.
Eftersom vi inom de filippinska arterna (FMA) ägnar en ganska stor del av vår träning åt knivhantering i olika former så är knivförsvar lite av en hjärtefråga för många utövare av FMA. Om jag kort ska beskriva den princip som jag upplever att mina instruktörer har betonat mest när det gäller obeväpnat försvar mot kniv är det ordet skadebegränsning som mest betonats. Om du är obeväpnad och måste försvara dig mot en knivbeväpnad angripare är det VÄLDIGT sannolikt att du på ett och antagligen även annat sätt kommer att bli skuren, så det gäller att kunna begränsa dessa skador. T.ex. så är det bättre att du blir skuren i armen när du försöker försvara dig än att du får ett hugg i en vital kroppsdel. Jag kan varmt rekommendera Punong Guro Johans Skålbergs kurs Basic Knife Defense, som på ett effektivt och snabbt sätt lär dig ett koncept för att kunna begränsa det elände som kan bli följden av ett knivangrepp. Kursen resulterar även i insikten att ju mer man lär sig, desto mer inser man hur lite man efentligen kan och hur mycket som kan/kommer gå fel vid ett angrepp, och när det gäller knivhantering är övermod antagligen det värsta man kan drabbas av.

Jag kommer att återkomma till mina tankar och erfarenheter kring knivhantering.

Stilbashing.....

är något som jag inte tänker ägna mig åt i nån större utsträckning här. Men i den här tråden på forumet kampsport.se har det förekommit vissa tendenser till ovan nämnda verksamhet, och även om jag inte själv tänker delta aktivt kan jag inte sticka under stol med att det faktiskt är ganska roligt att läsa om vilka filurer som figurerar i kampsportsvärlden, speicellt eftersom jag själv har ett förflutet inom en av de stilar som det bashas mest på, även om det endast rör sig om några månaders träning. Jag kan varmt rekommendera lite tidsdödande där, garanterat rolig läsning, speciellt från de personer som försvarar sin stil intill döden (förhoppningsvis endast bildligt talat, men man vet aldrig).

Jag har precis genomlidit det spektakel som Klubben för Inbördes Beundran....eller förlåt, jag menar Idrottsgalan utgör. Inte för att jag på något sätt vill nedvärdera vissa av våra idrottstjärnor, men faktum är att även om de tränar ganska hårt så glider de på en räkmacka igenom livet. Att endast behöva bry sig om att träna, äta och sova samtidigt som pengarna ramlar in tack vare statliga bidrag och sponsoravtal är nog en ganksa bekväm tillvaro. Det är ju inte så att de blir fattiga på att utöva sin idrott. De riktiga stjärnorna är ju de utövare som, trots att de måste sköta sin försörjning på sidan om, presterar resultat i värdsklass.

När jag ändå är inne på Idrottsgalan så är det för det första en skam att inte någon kampsportare nominerats i någon kategori (såvitt jag vet, men jag orkade å andra sidan inte se hela skiten). För det andra så vore det ganska häftigt med en Kampsportsgala där alla fighters som presterat under det gågna året fick sin beskärda del av glitter, glamour och priser. En kolumnist i senaste numret av Fighter hade i sin kolumn sin egna lilla prisutelning, men det vore häftigt med en gala i större format. Om jag har tid så ska jag själv skriva ihop en sådan och lägga ut här.

Påskägg

Jag är inte bara en kampsportsnörd av grova mått, jag är även kraftigt beroende av World of Warcraft (WoW) i synnerhet och tv- och datorspel i allmänhet. En ganska vanlig detalj i spel är att utvecklaren väljer att lägga in diverse skämt och referenser i spelet, s.k. eastereggs, vilket översatt till svenska helt enkelt blir påskägg. I WoW finns det tonvis med påskägg, och ett av de skönaste är helt klart att det finns en vapentränare vid namn Sayoc, som givetvis syftar till Chris Sayoc, grundare av Sayoc Kali. Vilka vapen lär då denne Sayoc (i WoW alltså, inte den riktige) ut? För att referensen ska vara komplett är givetvis dolk ett av dem eftersom Sayoc Kali till stor del är baserat på användandet av kniv/dolk.Härär en bild på Sayoc och för den intresserade så finns det en lista på påskägg i WoW här.