Öppet brev till Idrottsminister Bo Ringholm

Bäste Idrottsminister.
Efter att ha läst om den tragiska händelsen med en ung fotbollsspelares död, som skildras i dagens Aftonbladet och Expressen så funderar jag om det inte kunde vara på sin plats med en undersökning om huruvida vi faktiskt ska tillåta fotboll överhuvudtaget. Eftersom du jobbade så ihärdigt med att lagstifta om ett tillståndskrav för att anordna kampsportstävlingar så borde det ju inte vara något problem att få igenom samma lagstiftning angående fotboll. Och varför stanna vid fotboll, det finns ju fler sporter som har orsakat dödsfall, motorsporter, ridsporter och orientering är de idrotter jag på rak arm kan komma på, men listan kan sannolikt göras mycket längre. Eftersom dessa idrotter inte är tillståndspliktiga, medan kamsporter i regel kommer att vara det så fort undantagsreglerna upphör att gälla vid årsskiftet, så borde ju det logiska vara att kamsporternas skadefrekvens, och nu även dödsfallsfrekvens borde vara märkbart större. Ursäkta Bosse, vad sa du? Är det inte så? Har det inte förekommit några dödsfall inom svensk kampsport? Och ändå så lagstiftar du emot det, man kan ju undra varför? Svaret på varför kan jag ge dig här och nu: Det handlar om moral och fördomar och det faktumet att vi har en idrottslig kulturelit främst bestående av sportjournalister som utan vidare tillåts definiera vad som ska räknas som idrott, och i deras lilla inskränkta värld så kan det inte vara idrott att slå på varandra, oavsett hur kontrollerade formerna är. På något konstigt sätt har man fått för sig att huvudsyftet med kamsporterna är att man ska skada varandra och att de därför är i behov av reglering. Det är med andra ord syftet (vilket man helt missuppfattat) med sporten och inte skaderisken som är det grundläggande skälet. Med den logiken skulle man lika gärna kunna förbjuda många av våra friidrottsgrenar eftersom de har sina grunder i mer eller mindre krigiska företeelser som t.ex. spjutkastning. All form av skytte borde ju dessutom bli föremål för reglering eftersom de lär ut viss vapenhantering, och syftet är ju att träffa målet (motståndaren?). Det är ju bevisligen dessutom så att många idrottsstjärnor inte kan avhålla sig från våldsamheter i vilket fall som helst, Henke Larsson klippte till (vilket jag iofs inte tror att han gjorde) en motspelare häromdagen, och Zinedin Zidane skallade en motspelare under VM-finalen. Vad är det som gör dessa handlingar mer accepterade än t.ex. att sätta en låg rundspark? Enligt min åsikt är det värre, eftersom det alldeles uppenbart rör sig om ensidigt våld som klart strider mot reglerna, men den signal som den nya lagen ger är att våldet på t.ex. fotbollsplanen trots allt är mer accepterat än det i ringen, trots att det rör sig om två helt väsenskillda företeelser. Jag kan ju bara kort även nämna att den integration som dessutom ofta sker med hjälp av kampsporterna ser man helt förbi. Om man gjorde en undersökning om vilka former av idrott som står för den största integrationen så är jag övertygad som att kampsporterna skulle hamna bland de bästa integrationsidrotterna.
Nej du, Bosse, det enda logiska är att du tar den ryggrad som det är omtvistat huruvida du har eller inte, erkänner att du drev igenom lagstiftningen på andra grunder än de som en lag ska vara baserade på, nämligen fakta och objektivitet, och ser till att få lagen upphävd. Annars har jag en känsla av att det finns ett gäng frustrerande kampsportare som i september månad kan använda sina demokratiska möjligheter att försöka få dig avsatt genom att rösta på det som för dig är den mörka (blåa) sidan.

MVH

Eric Lindholm