Nödvärn och självförsvar

Jag hoppas att jag kan skriva mitt examensarbete inom det område som utgör nödvärnsrätten, brottsbalken 24:1 för den som är intresserad, vilket är ett område som har väldigt mycket med självförsvar att göra. En sida som tar upp många ämnen kring självförsvar och nödvärn är BEREDD. Jag har själv inte hunnit läsa så mycket på sidan, men syftet verkar ju gott.

Julklappstipps borde det väl egentligen vara för sent för att ge med tanke på att det bara är ett fåtal dagar kvar till dopparedan, men själv skulle jag inte ha något emot ett par Kettlebells, eller ett par grapplingshorts, gärna någon av de nedanstående modellerna:






Jag antar att jag borde jobba lite på bilderna för att få en snyggare layout i inlägget, men det är för sent och jag orkar inte just nu, så det så.

Uppsatsen inlämnad och klar (insert allmänt jubel)

Då var den här terminen mer eller mindre till ända. Förvisso så jobbar jag hela julhelgen, och har en kompletteringsuppgift att skriva, men det är mindre viktigt. Förhoppningsvis dimper min sprillans nya laptop ner i brevlådan (bildligt talat alltså, annars blir jag arg) vilken dag som helst. Jag har ett gäng filmer som jag tänker beta av när jag får möjlighet att koppla ihop dator och tv.

Hur ska jag sammanfatta den här hösten då? Det får till stor del bli ett ord, ett ord på både gott och ont, ett ord som tyvärr inte har det minsta med träning att göra, och det ordet är (trumvirvel): övertid.
Den här hösten har jag jobbat så sjukt mycket övertid att jag när detta skrivs måste ha närmare två månaders kompledighet att plocka ut. Kaligruppen har inte blivit det som jag hoppades på även om det har varit bra träning när det väl har blivit något. Shootfighting, thaiboxning och BJJ har det varit sämre med.
Men denna träningsmässigt fattiga höst har fört med en till bra sak, bortsett från all min framtida ledighet, och det är ett ord som är endast gott, och det är det ord som får sätta standard för alla timmar jag hoppas kunna träna i vår, och det ordet är (trumvirvel, igen) : motivation
Ordet motivation får stå dels för min träningsmotivation, dels för den motivation som jag känner för att göra något bra av denna blogg. Jag vet inte i ännu vilken riktning jag vill ta den, om jag vill ha tävlingsreferat, resultat och annat kan det ju bli ett heltidsarbete, minst. Den som lever får se, men jag vore tacksam för all feedback som jag kan få, även om ni (du kanske jag borde skriva) som läser tycker att jag bara slösar bort min tid och borde göra nåt vettigt istället.

Imorgon går travelfight arena av stapeln på Fyrishov här i Uppsala. Garanterat bra matcher i bl.a. Vale Tudo, Muay Thai och boxning. För att nämna några profiler så kommer Musse Hasselvall, känd från ZTV:s Rallarsving, och Johan "Rocco" Antonsson att gå matcher. Hade jag inte varit tvungen att jobba hade jag absolut sett till att inte missa denna gala, som kanske kan vara den sista i sitt slag i Sverige, beroende på hur Länsstyrelsen kommer att ge tillstånd nästa år.

The Katalungan Brothers are no more.....

Jag tar en paus i uppsatsskrivandet för att gratulera Hans och Claes Johansson för sina nya grader i Kali Sikaran. De två bröderna kan numera titulera sig Guro i Kali Sikaran. Graderingen ägde rum på Kali Sikaran Christmas Special i Göteborg, ett evenemang som mitt uppsatsskrivande hindrade mig från att delta på. Det är ett privilegium att få träna med Hans och Claes, de är båda stora källor inspiration och glädje för alla inom IKAEF/Kali Sikaran.

Grattis än en gång...

Håll ut....

Då det visat sig att minst två personer läser min blogg så kommer jag inom en väldigt snar framtid att återuppta skrivandet. Jag håller just nu på med en uppsats om brottsbekämpning på Internet, så har ni nåt att säga i ämnet kan ni ju slänga iväg ett mejl till mig. Den ska vara inne nästa tisdag, så efter det kommer jag att drastiskt bättra mig, jag lovar.

Avbön (igen)

Ojoj....en månad och en dag sen jag skrev här senast. Jag ska bättra mig, främst efter påtryckningar från läsare(n)(hej Jonas). Idag börjar vi träna i den lilla, vad jag hoppas ska bli en, IKAEF-grupp som finns här i Uppsala. Om någon i Uppsala är intresserad av att börja träna så kan ni ta kontakt med mig för mer information.
Min första kontakt med kampsport var Bujinkan Budo Taijutsu. Bujinkan Vänersborg har en bloggdär klubbens instruktör Pertti Ruha skriver ner sina funderingar kring kampkonst i största allmänhet. Pertti är oerhört kunnig och det finns väldigt myket intressant läsning i den bloggen.

Finsk Discodans

Vad kan man säga? Världsklass helt enkelt....

Sök och du skall finna....

Efter att helt enkelt ha gått in på IKAEFs hemsida, så upptäckte jag att de redan lagt ut bilderna från summercampen i Tyskland, så passa på att njut.

Bilder från Viking Camp i Tylebäck

Bilderna från Viking Camp i Tylebäck ligger nu uppe
här. De är tagna av Stephen Rasmussen, en kanadensare som för tillfället huserar i Barcelona och som blivit en del av IKAEF-familjen. Hans hemsida hittar du här. Han var även med och plåtade massa sköna bilder från IKAEF-summercampen i Tyskland, så förhoppningsvis kan jag inom kort även lägga upp en länk dit.

Öppet brev till Idrottsminister Bo Ringholm

Bäste Idrottsminister.
Efter att ha läst om den tragiska händelsen med en ung fotbollsspelares död, som skildras i dagens Aftonbladet och Expressen så funderar jag om det inte kunde vara på sin plats med en undersökning om huruvida vi faktiskt ska tillåta fotboll överhuvudtaget. Eftersom du jobbade så ihärdigt med att lagstifta om ett tillståndskrav för att anordna kampsportstävlingar så borde det ju inte vara något problem att få igenom samma lagstiftning angående fotboll. Och varför stanna vid fotboll, det finns ju fler sporter som har orsakat dödsfall, motorsporter, ridsporter och orientering är de idrotter jag på rak arm kan komma på, men listan kan sannolikt göras mycket längre. Eftersom dessa idrotter inte är tillståndspliktiga, medan kamsporter i regel kommer att vara det så fort undantagsreglerna upphör att gälla vid årsskiftet, så borde ju det logiska vara att kamsporternas skadefrekvens, och nu även dödsfallsfrekvens borde vara märkbart större. Ursäkta Bosse, vad sa du? Är det inte så? Har det inte förekommit några dödsfall inom svensk kampsport? Och ändå så lagstiftar du emot det, man kan ju undra varför? Svaret på varför kan jag ge dig här och nu: Det handlar om moral och fördomar och det faktumet att vi har en idrottslig kulturelit främst bestående av sportjournalister som utan vidare tillåts definiera vad som ska räknas som idrott, och i deras lilla inskränkta värld så kan det inte vara idrott att slå på varandra, oavsett hur kontrollerade formerna är. På något konstigt sätt har man fått för sig att huvudsyftet med kamsporterna är att man ska skada varandra och att de därför är i behov av reglering. Det är med andra ord syftet (vilket man helt missuppfattat) med sporten och inte skaderisken som är det grundläggande skälet. Med den logiken skulle man lika gärna kunna förbjuda många av våra friidrottsgrenar eftersom de har sina grunder i mer eller mindre krigiska företeelser som t.ex. spjutkastning. All form av skytte borde ju dessutom bli föremål för reglering eftersom de lär ut viss vapenhantering, och syftet är ju att träffa målet (motståndaren?). Det är ju bevisligen dessutom så att många idrottsstjärnor inte kan avhålla sig från våldsamheter i vilket fall som helst, Henke Larsson klippte till (vilket jag iofs inte tror att han gjorde) en motspelare häromdagen, och Zinedin Zidane skallade en motspelare under VM-finalen. Vad är det som gör dessa handlingar mer accepterade än t.ex. att sätta en låg rundspark? Enligt min åsikt är det värre, eftersom det alldeles uppenbart rör sig om ensidigt våld som klart strider mot reglerna, men den signal som den nya lagen ger är att våldet på t.ex. fotbollsplanen trots allt är mer accepterat än det i ringen, trots att det rör sig om två helt väsenskillda företeelser. Jag kan ju bara kort även nämna att den integration som dessutom ofta sker med hjälp av kampsporterna ser man helt förbi. Om man gjorde en undersökning om vilka former av idrott som står för den största integrationen så är jag övertygad som att kampsporterna skulle hamna bland de bästa integrationsidrotterna.
Nej du, Bosse, det enda logiska är att du tar den ryggrad som det är omtvistat huruvida du har eller inte, erkänner att du drev igenom lagstiftningen på andra grunder än de som en lag ska vara baserade på, nämligen fakta och objektivitet, och ser till att få lagen upphävd. Annars har jag en känsla av att det finns ett gäng frustrerande kampsportare som i september månad kan använda sina demokratiska möjligheter att försöka få dig avsatt genom att rösta på det som för dig är den mörka (blåa) sidan.

MVH

Eric Lindholm

En chockerande kniv

Kolla in den här kniven, den kommer garanterat att ge dig en helt annan syn på knivförsvar. Tyvärr så tror jag dock inte att den är så värst användbar eftersom det är en ganska stor skillnad på att bli skuren i armen och få en stöt som skakar om hela kroppen. Enligt uppgift (jag har aldrig själv blivit allvarligt knivskuren) så kan man, om man har adrenalinutsöndring i kroppen, faktiskt undgå att känna om man blivit skuren. Flera personer vittnar om att de inte märkt något utan efter ett tag kännt något vått och upptäckt att de blivit skurna. Själv skulle jag nog kunna skaffa en sån här ändå, men då mest bara för att det är kul att plåga andra, och det är ju lite häftigt att ha en kniv som ger elstötar, eller hur?

Det är inte ofta jag blir förbannad över.....

...en händelse i fotbollsvärlden. Men efterspelet på Henrik Larssons så kallade knytnäve gör mig faktistk arg. Jag ska utveckla det hela mer senare, men jag kan bara säga att den fjolla som fick "slaget" och som på grund av detta fick bryta matchen med bröstsmärtor och andningssvårighter kanske skulle ägna sig åt någon lugnare sysselsättning än fotboll (jag vet, det ÄR svårt att hitta nåt mindre macho än fotboll, men ändå....) om han inte tål en liten touch i mellangärdet. Det kommer mer.....

Minnesvärda händelser

De flesta som tränat kampsport en längre tid har nog varit med om en och annan händelse under träning som, på gott eller ont, etsat sig fast i minnet. I Juli var jag med om en sådan händelse som jag tänkte dela med mig av.
Det hela utspelade sig under den sista dagen på IKAEFs sommarläger i den tyska staden Radevormswald (hela veckan är i sig värd ett låååångt inlägg, så jag får se om jag skriver nåt sånt inom en snar framtid). Vi hade under en hel vecka tränat ungefär 6 timmar om dagen i ca 35-gradig värme, utan någon som helst form av luftkonditionering, eller någon annan form av luftförbättring heller för den delen. Det enda vi hade att kyla oss med var de kylda drycker som vi kunde köpa i hotellets bar. Givetvis var vi även förbjudna att köpa med oss någon form av dryck utifrån, vilket vi dock ändå gjorde, bara för att till vår stora besvikelse upptäcka att hotellet helt saknade möjligheter för oss att kyla våra medköpta drycker. Så under hela veckan hade vi alltså druckit ljummet tyskt mineralvatten som vi gjort vårt bästa för att försöka kyla i hotellrummets handfat, dock utan större framgångar.
Träningslägret var upplagt så att man hela tiden hade möjlighet att välja på tre olika pass att träna, och det var påfallande ofta som alternativen framkallade beslutsångest, en önskan om att kunna vara på flera ställen samtidigt och tankar om att kloning kanske inte är en så dum idé trots allt. Jag hade valt att träna Pencak Silat med Jeff Espinous, trots att jag väldigt gärna även hade velat vara med och tränat solo baston med Jon Ward. Med en hel veckas träning i kroppen och tack vare den tryckande värmen så var allas hjärnor mer eller mindre (oftast mer) helt sönderkokta till den milda grad att rörelser som i vanliga fall är tämligen enkla att uppfatta och utföra mest orsakade djupa rynkor i våra pannor och en känsla av uppgivenhet. Till saken hör även att Pencak Silat i sig är en stil som tenderar att få hjärnan att anstränga sig mer än vanligt. Ungefär halvvägs in i träningspasset så hörde vi hur gruppen som tränade solo baston började slå sina käppar mot varandra så att takten bildade introt till Queens "We will rock you". Inom de filippinska arterna är det ganska vanligt att man, i pedagogiskt syfte, använder sig av trummor och liknande när man tränar och att alla då rör sig till rytmen, så det var väl egentligen ingen av oss som reagerade nämnvärt på de rytmiska käppslagen. Vad som gjorde hela händelsen så minnesvärt var när Jon Ward helt plötsligt började sjunga på just "We will rock you" samtidigt som hans elver stod uppställda i en ring och antingen slog rytmiskt på sina käppar eller på varandra. I våra söndekokta, uttorkade och övertrötta hjärnor var det obeskrivligt komiskt, och när han sedan började sjunga på ledmotivet till filmen "Only the strong" så var det en stor del av oss som för en stund slutade träna för att bara stå och flina.
Nu när jag i efterhand ser det hela i skrift verkar det inte ens vara en bråkdel så komiskt som när det faktiskt utspelade sig, men minnet av det kan fortfarande få mig att le stort. Om inte annat så visar det på vilken anspråkslös instruktör och kampkonstnär som Jon Ward faktiskt är. Han är en av de absoluta toppinstruktörerna inom FMA-världen, och han skulle kunna hålla stenhårt på att utåt sett ha ett mycket mer "värdigt" anseende och bete sig mer som många, enligt mig, trångsynta männsikor anser att en mästare bör bete sig. Jon släpper dock lös totalt, både under träning, och på festerna efteråt. Han blev snabbt hedersmedlem i Kali Sikaran Viking Division och lärde sig de oerhört användbara svenska fraserna "Hörde jag en skål, eller?" och sedan "Skål tamefan" med en tydlig göteborsk accent. Är inte det världsklass så säg. Att han sedan toppade hotellbarsnotan med ca 180 Euro är ju bara grädde på moset. Titta gärna in på hans hemsida och skriv några rader i hans gästbok, eller ännu hellre, delta på ett seminarium med honom. Garanterat många skratt och MYCKET bra träning. Jag vet i alla fall att jag kommer att vara där.

Martin Kampmann....

...som fick en chans att gå en match i UFC vann sin match på Rear Naked Choke efter 2:39 i första ronden. Kul att nordiska fighters får en chans i buren, och om fler fighters får etablera sig på andra sidan atlanten så har norden väl etablerade deltagare i både Pride och UFC. Förhoppningsvis kommer det i sin tur att innebära att nordbor allmänhet får en annan syn på MMA-fighters, dvs. att de mer kommer att ses som seriösa och hårt tränande idrottsmän och mindre som de blodtörstiga våldsälskare som vissa politiker och kvällstidningar vill få dem att framstå som, även om jag tror att vägen dit fortfarande är otroligt lång. För de flesta människor är Vale Tudo fortfarande något som är oerhört extremt och fullständigt obegripligt. Jag kommer ihåg när jag var på besök på Justitiedepartementets straffrättsenhet. Av en händelse så var våran "guide" även den person som skulle ge straffrättsenhetens syn på det, vid tidpunkten för besöket, relativt nya lagförslaget. Märkbart road förklarade han att att det finns något som heter Vale Tudo, att det betyder "anything goes", att man för göra i princip vad som helst, och att det faktiskt finns människor som frivilligt vill gå upp och tävla i denna gren. De flesta av besökarna skrattade ganska gott åt hans beskrivning och skakade lite medlidsamt på huvudet. Så vägen till ett allmänt accepterande av MMA som riktigt sport är fortfarande plågsamt lång om du frågar mig. Men sett ur ett längre perspektiv tror jag att det är ofrånkomligt att vi i Sverige i framtiden kommer att få ett bättre kampsportsklimat. I de flesta europeiska länderna är det ju hyffsat accepterat och i vissa länder behandlas ju till och med kämparna med den respekt de förtjänar, så frågan är hur länge Sverige kan distansiera sig från resten av Europa med hjälp av sin fullständigt verklighetsfrämmande lagstiftning. Den som lever får se.

Kali Sikaran-film

En film som visar lite av det koncept som Johan Skålberg och Jeff Espinous lär ut i Kali Sikaran. I just denna film är det Sikaran som visas

Så du trodde att du var vältränad?

Då kanske du ändrar inställning efter att ha testat något av träningsprogrammen på crossfit. Konceptet består i att du tränar både styrka, kondition och smidighet. De publicerar även ett dagligt träningsprogram, så har du brist på träningsinspiration är det bara att kolla in workout of the day så ser du vad de tycker att du ska plåga dig själv med idag.

Bot och bättring

Jag ska ta tag i mitt liv och förbättra vissa delar.....

För det första ska jag bli bättre på att blogga. Det är inte första gången som jag lovar mig själv att jag ska ta tag i bloggandet, och antagligen inte sista heller. Mitt mål för framtiden är dock att skriva kort och ofta, vilket känns som en vettig inledning.
Min andra bättring gäller givetvis träningen. Under sommaren har det blivit på tok för lite blod, svett och tårar. Delvis kan det bero på att jag har gift mig, och därför haft smekmånad, men till viss del är det även lättjan som har regerat. Nu är det dock slut på det, jag har kommit igång ganska bra i gymmet och även tränat lite grekisk-romersk brottning. Kommer jag igång med MMA-träningen och FMA´n så är jag en bra bit på vägen mot beach 2007.
Om nån mot all förmodan läser detta, så får ni gärna mejla till mig och ge förslag på vad jag ska skriva om, så blir det lättare för mig att hålla igång bloggandet.

Kali Sikaran Viking Camp

På söndag smäller det. Då är det dags för en av årets träningsupplevelser, nämligen Kali Sikaran Viking Camp (som ni kanske gissade av rubriken) i Tylebäck, som ligger i närheten av Tylösand. Veckan kommer främst att innebära massor med träning för grymma instruktörer med Guro Jeff Espinous och Guro Johan Skålberg i spetsen, men även en del festande kommer att hinnas med under kvällarna. Anläggningen Tylebäck är ett hotell med väldigt hög standard, så man både sover och äter som en kung under veckan, vilket bidrar till en helhetsupplevelse som är svårslagen. Om jag för en stund slutar att låta som en reklamfolder så kan jag bara konstatera att för den som är intresserad av Filippinska kamparter är denna händelse sannolikt det största som händer i norden under året, då både Johan och Jeff och många av de andra instruktörerna inom Kali Sikaran tillhör toppskicktet i världen.

Stöd kampsportsfakta.se

Det har väl knappast undgått någon att vår käre idrottsminister, som har fler politiska liv än en katt och Laila Freivals tillsammans, driver en personlig vendetta mot kampsportssverige. Organisationen som försöker råda bot på denna vendetta har hemsidan www.kampsportsfakta.se. Om du inte redan undertecknat den protestlista som finns på hemsidan, så tycker jag att du ska göra det. Om du känner för att hjälpa till ytterligare så är det bara att kontakta någon av de ansvariga, så får du tillgång till forumet där det finns mer info om vad som behövs göras. Även om lagstiftningsarbetet är långt gånget så är det inte över ännu.

Fakta om Chucken....

Det självklara valet för varje modemedveten fighter som dessutom vill göra ett statement är givetvis att gå in på www.chucknorrisfacts.com och beställa en T-shirt med en väl vald sanning om den skäggige legenden med de legendariska snurrsparkarna. Det vet jag att jag ska göra.....

Första inlägget, på tok för tidigt på morgonen.

Det är alltså på denna okristliga tid som jag skriver mitt första inlägg. Målet med denna blogg är att försöka presentera mina tankar och funderingar kring kampsportsvärlden, med alla dess härliga profiler och, för den oinvigde, underliga företeelser. Men eftersom jag just jobbat 13 timmar så är jag lite för trött för att skriva någonting vettigt, inte för att jag tror att någon kommer att vilja läsa detta ändå, det kommer väl mest att vara i någon form av självterapeutiskt syfte som jag skriver detta.
Om någon mot all förmodan läser detta, och dessutom har nåt intressant att säga, nån nyhet att dela med sig av eller nåt liknande så är det bara att höra av sig till mig.